Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
236 Wargger.
förvandlade bonom till en varnlf. Hustrun, som
ej såg sin man återkomma, sörjde honom bittert
några år; men en julafton kom till henne en
tiggerska, som såg ganska arm och trasig ut. Den
beskedliga torparhustrun undfägnade henne väl,
efter from kristlig plägsed, på den glada
högtidsaftonen, och när tiggerskan skulle gå, sade
denna, att hustrun väl kunde få se sin man en gång
igen, eftersom ban icke var död, utan gick
varulf i skogen. Mot aftonen gick hustrun i sin
matbod för att bämta id ett stycke kött till
morgondagen ; men när hon vände sig om för att gä ut
ur boden, stod der en varg, som rest sig npp med
tassarne på bodtrappan, och betraktade hustrun
likasom med sorgfulla ögon, och hungrig, såsom
alltid vargarne äro. Då hustrun såg delta, sade bon:
"Visste jag att du vore min käre Lasse, sä skulle
jag gifva dig ett godt köttben." Då föll
ulfva-buden af, och bennes man stod framför henne i
samma kläder, som bau bade på sig, när ban gick
ut den olyckliga dagen. Isynnerhet ointalas ofta
i sagor och sägner, buru de elaka trollen plägade
afundas menniskorna den trogna kärlekens fröjd,
och derföre gerna utöfvade sin ondska emot
lyckliga älskande. Så sägas de en gång, vid mölet
af en brudgum, som glad och lycklig red genom
skogen med sina svenner, hafva förvandlat bonom
och hela hans följe till varulfvar. Bruden vänlade
länge, men ingen brudgum kom. Så ledo flera
år, tills en dag, dä hon gick i skogen och kom
alt minnas sin brudgum, bon suckade och helt
högt ropade bans namn. Då hände sig, att ban
var så nära, att ban hörde detta, och emedan
hvarje förtrollad troddes genast blifva frälsad, sä
snart han hörde sitt kristningsnamn ropas, sä
förvandlades ban nu åter till en menniska, och spiang
glad i sin bruds fainn.
Vtaräger. Så benämndes fordom med elt
allmänt namn de GermanUke inbyggarne vid
Östersjön och Nordsjön; dertill räknades äfven en del
af södra Sveriges folkstammar, eburu oafgjordt
är, om dermed menades Götherne eller Smålands
inbyggare, hvilket sednare dock ar sannolikast.
Är 859 kommo Warägerne till ett slorl anlal från
andra sidan hafvet till Slaviska kusten, samt tvungo
en del af de der boende Slaviske och Finske
stammarne att erlägga åt sig en skall, beslående
af pelsverk. Fem år sednare sägas de
Novogo-rodske Slaverne hafva öfverlemnat ät de Svenske
Warägerne, under anförande af trenne sjöbjellar,
Rurik, Sinens och Truvor, herraväldet öfver sin,
genom inre tvedrägt sönderslitna stat; men
underrättelserna härom äro ganska mörka och
tvifvel-aktiga. Nyligen bar till och med, dock ej med
fullt öfvertygande skäl, professor Ewert i Dorpat
bestridt sistnämnde Warägers Svenska ursprung,
samt förklarat dem hafva varit Cbazarer. Flera
af våra Svenske historieskrifvare hafva
sammanblandat de gamle Warägerne med de sedermera
mycket namnkunnige nordiske Wäringarne uti
Kon#-stantinopel.
Wnsn, ett af Svenska flottans större skepp,
förlorades sommaren 1628 på följande sätt: Skeppet,
Wasaborg.
t
som förde 80 kanoner, hade under en kapten
Säffringb gått till segels från Stockholms hamn
med sydvestlig viod. Genom någon försumlighet
timade den olyckan,- att skeppet vid en häfli;
vindby, ehuru endast under trenne märssegel och
med uppstuckna skot, fick en sådan krängning,
att vattnet gick in genom läsidans styckeportar,
hvilket bade den följd, att skeppet, innan det
hunnit till Blockbusudden, sjönk pä tio famnars
djup midt för Danviken. Kaptenen saltes väl i
arrest, och en undersökning anställdes; men nàgoo
rigtig reda på sammanhanget med skeppets
förolyckande lärer dock aldrig hafva erhållits. Illa
afpassad ballast , hvaraf skeppet bade stark slagsida,
synes dock hafva varit den första anledningen till
olyckan, och den andra, att icke portarne voro
tillslutne, då vädret var byaktigt.
Wasa, prins Oustaf uf, f. d. kronprins af
Sverige, är född i Stockholm d. 9 Nov. 1799 af
f. d. konung Gustaf IV Adolf och dess gemål
Fredrika Wilhelmina Dorothea af Baden. Redan vid
10 års ålder beröfvades ban, genom revolutionen
d. 13 Mars 1809 och stäodernes beslut d. 10 Maj
samma år, sina fäders thron, och alTördes samma
år, jemte sina föräldrar och syskon, till
Tyskland, der ban allt sedan vislals, och uti kejserlig
Österrikisk tjensl uppstigit till general-löjtnant.
Vid konung Oscars bestigande af Sveriges thron,
d. 9 Mars 1844, inlade prinsen af Wasa en
protest deremot. Från sin gemål, prinsessan Lovisa
Amalia Stepbania af Baden (född d. 5 Juni 1811),
med hvilken prinsen 1832 ingick äktenskap,
skilj-des ban 1846. I sitt äktenskap äger prinsen af
Wasa en enda dotter, prinsessan Carolina Fredrika
Franciska Stepbania Amalia Cecilia, född den 5
Aug. 1833.
Wanaburg, Gustaf (»uslafsson, naturlig son
af konung Gustaf II Adolf med den vackra
Margaretha Cabeljau, föddes i Stockholm den 24 Maj
1616. Han öfverlemnades tidigt ät Carl
Carlsson Gyilenhjelms vård, och erhöll en ganska
vårdad uppfostran. Ynglingen hade ett vackert
utseende, en liflig fattningsgåfva, ett redligt och
oförskräckt ’sinnelag; men derjemte ett hetsis1
och obetänksamt lynne, samt mycken böjelse för
pralsjuka och otidig högfärd, hvilka fel
Gyllenhjelm ifrigt, fast förgäfves, sökte att utrota,
och som i framtiden medförde många ledsambeler.
År 1630 reste ban till akademien i Wittenberg,
för att studera, och hedrades der med titeln af
akademiens rektor 1631. Straxt efter slaget vid
Lutzen, erhöll ban underrättelsen om körning
Gustaf Adolfs död, då ban genast skyndade till
Weis-senfels, lät öppna likkistan och länge betraktade
under tårar den förlorade beskyddaren. Slutligen
reste ban sig upp och sade: "Nu ar tid att också
jag blir en man i verlden." ilan ingick då i
krigstjenst, blef snart öfverste för ett regemente
Lifländ-ske ryttare, och utmärkte sig för tapperbet. Genom
Oxenstjernas medverkan, erhöll ban 1634
biskopsstiftet Osnabrück. Förklarades samma år för
adelsman, under namnet Gustafsson. Sedermera åtföljde
ban den Svenska bären, dels under herlig Bern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
