Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
306
Wi|deman.
Vild hyll.
sig dock snart en ganska djup insigt oli rår
Svenska historias alla särskilda delar. Han var den
förste, som vågade öfvergifva den förut sà
allmänt antagna och med förkärlek yrkade satsen
om Sveriges höga ålder och dess historias
härledning direkte otur arken. Med stöd af pålitliga
dokumenter, gaf han vär Svenska historia en ny
och riktigare konungalängd, indelade den uti sina
vissa tidehvarf och tillade hvar och en regent,
med dess förnämsta förrättningar, vissa ärtal.
Hans nya indelning, konungalängd och tideräkning
hafva sedermera gemenligen blifvit följda af alla,
Som efter honom skrifvit uti Svenska historien.
Han egde dessutom äfven en djup kunskap uti den
Tyska lagfarenhelen och uti Glosolien. Skref oli
yngre ären ej utan skicklighet Latinsk vers sarnt
studerade dà äfven theologien, emedan han någon
tid varit ämnad till prest. Hans lärdom pryddes
med en lätt ooh behaglig talegåfva, så att ban
ännu in på sin sednaste ålderdom kunde tala Qera
timmar å rad, utan att lärda och nöjsamma ämnen
någonsin tröto honom eller att någon ledsnade att
böra honom. Egentligast skulle ban bäfva var,it
lämplig till en akademisk lärare. Han tänkte djupt
och skref grundligt, hvilket gjorde, att bans
arbeten i allmänhet icke ega all den tydlighet och
det behag, som flyktige läsare gerna fordra. Hans
minne var alltid makalöst och sedan ban efter år
17 41 råkat att blifva alldeles blind, mindes ban
icke allenast och kunde upprepa bela länga
stycken i de böcker som ban läst, utan ban var
äfven i stånd att noga uppgifva sidan och stället
der uppgifterna funnos. F.fter förlusten af sin
syn fortfor ban ännu att utgifva åtskilliga
arbeten, hvilka ban alla dikterade för sin son,
amanuensen A. Wilde, hvilken alla de sista ären
gick sin fader tillhanda vid dess arbeten, skref
dem efter bans diktamen, uppsökte behöfliga
citationer, samt genom föreläsande lättade sin faders
mindre angenäma ålderdom. År 1723 upprättade
riksbistoriegrafen Wilde i Stockholm ett mycket
berömdt boktryckeri, som kallades Wildiska
tryckeriet. Flera af bans lärda skrifter, förnämligast
bestående af Disputationer, Orationer och
Pro-grammer, gingo alldeles förlorade vid Pernaus
eröfring af Ryssarne, ßland de af honom bär i
Sverige utgifna lärda arbeten märkas isynnerhet:
Sveciæ historia progmalica; Sveriges beskrifna lagars
grund, art och upprinnelse-, Friherre von
Puf/en-dorffs inledning Ull Svenska statens historia med
tillökningar, bevis och anmärkningar; Præparatio
hodegetica ad Inlroductionem PulJendorffii in
Sve-thici status historiam; Svenska Statsförfattningars
eller allmänneliga rättshistoria; Konung Carl Xl:s
så kallade oinskränkta envälde, emot ogrundade
rykten förstoradt och i sitt räita ljus framstäldt, m. fl.
Wi|deman, Peder Lille* som skref sig till
Tjusterby och Attu, samt förde i sitt vapen en
Inden vildman, var år 1483 höfvidsman pä
Stockholms slott och 1487 häradshöfding i Masko
härad uti Finland. Han räknas såsom stamfader för
den gamla Finska adliga Wildemanska ätten,
hvilken numera längesedan är utgången. Hans son,
Wi|deman* Olof Pedermon, till Tjosterby,
fick 1535 Nyslott och dess län nti en ärlig och
redlig slottslofven, såsom det heter i
föreningsbrefvet. Dennes son,
W|ideman, Tllnne Olofsson, som skref sig
berre till Tjusterby och Lappträsk, blef
slottslofven på Wiborg 1573, sedan ban 1569 blifvit
skickad såsom legat till Ryssland , att förnya
fredsförbundet, dä ban, jemte de öfriga Svenska
lega-terna, blef illa handterad och fängslad, hvarefter
ban hölls fången till år 1572. Ilans son,
Wi|deman, Henrik Ttinnesson, som skref
sig till Näs, Tjusterby och Sjögård, förordnades
1608 till slottslofven på Stockholms slott under
Michael Olofssons frånvaro i Nyköping. Dennes
broder,
Wi|deman, Arvid Tttnneiison, till Tjusterby,
den märkvärdigaste utaf bela denna ätt, skickades
1593 till konung Sigismund ifrån riksrådet Klis
Flemming och var 1599 Finnarnes amiral, då
Finska flottan anfölls vid Helsingfors af hertig
Carl, som bemäktigade sig största delen deraf.
Wi|deman undkom dock lyckligen med tvenne
fartyg till Reval och förordnades 1602 till
ståthållare i Wiborg, hvarest ban följande året tillika
blef slotsslofven. Under det Lifländska kriget
nt-märkte ban sig ganska mycket. Han var då
någon tid slottslofven på Felin, samt belägrades der
af Poblske fältherren Zamoitky. Han gjorde allt
möjligt för att försvara sig, och lyckades att uti
fulla tre månader uppehålla Pohlska hären utanfir
den obetydliga orten, oaktadt ban hårdt ansattes
och besättningen isynnerhet led af en förfärlig
vattenbrist. Slutligen voro stadens murar nästan
alldeles sönderskjutna och fienderne begynte
angripa med allt större häftighet. Inom två dygn
bade de nio särskilda gånger lupit till storms,
men alltid blifvit tillbakadrifne. Ändtligen kunde
dock Wi|deman icke längre göra något motstånd.
Han ville derföre försöka ett yttersta medel, och
lät under de sammanstörtade murarne anlägga en
ganska stark mina, ämnande såmedelst spränga de
anstormande Polackarne i luften, men
olyckligtvis förhastade fyrverkaren sig och antände minan
innan ännu Svenskarne hunnit nndan. Trettio bland
dem slungades i luften och deribland äfven
Wi|deman sjelf. Han kom väl oskadad derifrån, men
under den allmänna förvirringen inträngde
Polackarne och bemäktigade sig staden. Är 1607
for-ordnades Wildeman till lagman i Karelen och blef
1611 tillika lagman öfver Kexholms Iao, samt
1616 ståthållare öfver Kexholm, Nyslott,
Nöteborg och Wiborg. Vid fredsunderhandlingen ’
Stolbova 1617 med Ryssarne var ban en af de
Svenske kommissarierne; men afled kort efter
fredens afslutande, eller mot slutet af samma
af-Dennes sonson,
Wi|deman, Joliau, till Gammalby och
Mef-viss, introducerades 1625 på Svenska riddarhuset.
Vildhyll, (Sambucus ebulus), äfven kallad
Som-marhyll och Manna-ört eller Manna-blod samt vild
fläder, har örtstam med bladlika stipler, tredelt,
rödlätt blomknippe, parbladiga blad med uddblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
