Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wåhlin.
V&ldgHstnlngen. 347
WÅhlln, Anden Magnus, son af
komministern, sedermera kyrkoherden M. Wåhlin, föddes
d. 22 Dec. 1731. Efter idkade stndier vid
läroverken i Linköpiog, dimitterades ban 1749 till
Upsala akademi, der ban snart, s&som en eldig,
flitig och välartad yngling, omfattades med utmärkt
välvilja af sina ryktbare lärare Linné och
Rosenstein. Den förre utsåg honom att 1756, på ett
af rikets ständer beviljadt offentligt understöd,
ge-Domresa och undersöka alla nordiska lappmarker;
men denna resa gick ej i verkställighet, emedan
ban, i anseende till sina kända stora medicinska
kunskaper, vid samma tid förordnades af collegium
medicuin att förestå provincial-läkaretjenslen i
Jönköpings län. Följande året, då han i Upsala
promoverades till medicine doktor, erhöll ban
fullmakt på nämnda syssla, och anstä|ldes tillika
såsom Götha hofrätts särskilda medicus. I anseende
till åtskilliga ledsambeter, som i början mötte
honom uti Jönköping, ångrade ban Uera gånger sitt
beslut att qvarstanna der i orten, och sökte
således, samt vann äfven tvenne gånger förslag till
stadspbysici-beställningen i Stockholm, äfvensom
til) ett ledigt assessors-embete i collegium
medi-cum; men sedan ban 1765 erhållit fullmakt såsom
assessor med tur och befordringsrätt, fattade ban
efterhand mera tycke för sin bosättningsort, och
förblef der sedermera beständigt, vinnande allt
större rykte såsom en af de driftigaste och
skickligaste läkare. Emellertid npphjelpte ban Lindals
brnnn vid Jönköping ur iråkad långvarig glömska,
npptäckte, undersökte och godkände Marendals
brunn, öster om staden, somt satte Näfvelssjö
mineralkälla, fyra mil från Eksjö, uti vederbörligt
stånd, hvarefter han förordnades till intendent och
brunnsläkare vid densamma. Omsider tröttnade ban
dock vid inseendet deraf, i anseende till brunnens
aflägsenhet, hvarefter den också blef mindre
begagnad af allmänbeten, och omsider nlldeles
öfvergifven. Som trägna göromål försvagat hans
bälsa, nyttjade ban ären 1773 och 1775 Medevi
brunn, hvarunder han, pä vederbörlig kallelse,
tillika förestod intendents-sysslan, samt
iordningställde det vid brunnen upprättade lasarett. Vid
samma tid föreslogs inrättandet af ett
provinssjuk-bus i Jönköping, till hvars organisation ban
lemnade förslag, hvarefter inrättningen kom i gång,
och ban blef ntsedd att hafva inseendet öfver
sjukvården derstädes. Är 1761 kallades ban till
ledamot af vetenskaps-akademien, och liera af de
följande åren tjenstgjorde han åter såsom
brunnsintendent vid Medevi. Vid eldsvådan 1790 i
Jönköping bade ban den olyckan att förlora all sin
egendom, både i löst och fast. Han afled den 1
December 1797, till följd af en under en resa
ädrageo svår förkylning. Assessor Wåhlin var en
i bög grad arbetsam och mycket lärd man, samt
i sin praktik ovanligt lycklig, oförtruten och
ömsint. På egen bekostnad lät ban ofta af trycket
utgifva underrättelser för allmänbeten om
gångbara sjokdoinar, samt vinnlade sig isynnerhet med
ifver om att utreda sammanhanget med den i
Smä-laad så ofta härjande s. k. dragsjukan, och alt
genom tjenliga medel knnna böta eller förekomma
densamma. Dessutom bragte ban koppympningen
i gång inom länet, saml bidrog, bland annat,
äfven genom sina påminnelser och tillstyrkanden, att
Jönköpings stad först blef försedd både med
skicklig kirurg och med examinerad barnmorska. Bland
de af bonom utgifna skrifter märkas: Kort
underrättelse huru dysenteri etter sä kallad Rodsjuka val
kännes och botas bör; Beskrifning om Marendals
brunn; Tankar om Jönköpings lans-lasaretts
inrättande-, Anmärkningar om Endemiska sjukdomar; Om
blåsesten, m. fi. mindre afhandlingar och
embets-berättelser.
Walilin, ChrUtian, föddes d. 19 Okt. 1761 i
Skabersjö prestgård i Skåne, der fadren var prost
och kyrkoherde. Christian egnade sig egentligen
åt den akademiska banan, hvarföre ban först vid
31 års ålder, är 1792 lät prestviga sig, i samma
afsigt som förmått så många akademiska lärare
att ingå i det andliga ståndet, d. v. s. för att, pä
grund af sina lärdomsförtjenster, genast komma i
besittning af ett fördelaktigt pastorat. Denna
afsigt uppnådde äfven Wåhlin snart, ehuru icke
genast. Han erhöll väl, samma är ban
prestvigdes, enhällig kallelse till Carlsbamns och Asarums
pastorat, men hvilket förut var hortlofvadt ät eo
annan; men 1795 blef ban kyrkoherde i
Helle-slads, Dalby och Bonderups församlingar, hvilka
ban år 1S08 utbytte mot liusie och Vestra
Skräf-linge, då ban tillika utnämndes till förste
theolo-gie-adjunkt vid Lunds universitet. Följande året
blef ban professor och theologie doktor, samt àr
1814 domprost i Lund och riddare af
Norstjerne-orden. Han dog ogift d. 28 Mars 1829. Wåhlin
har utgifvit flera undervisnings-skrifter, bland
andra Fäderneslandets Historia för ungdom, hvilket
arbete isynnerhet gjort hans namn bekant i
skolorna, och var det, som äfven förskaffade honom
den förmögenhet, ban efterlemnade, och hvaraf
ban anslog en betydlig del till allmännyttiga
ändamål. Han var för öfrigt inom sin enskilda krets
känd såsom en jovialisk och glad umgängesman,
och inom sin offentliga såsom en verksam och
skicklig akademisk lärare.
Wain, annex till Örslösa, är beläget vid Wenern,
t ^ mil V.S.V. från Lidköping. Jordmånen
utgöres af lera och lermylla; ängen är hårdvall.
Gärdar i socknen äro: Wählaberg Storegården, 2 mtl.
frälse säteri; med qvarn utmed gården; samt
kyrkoherde- och kapellans-boställena. Socknen bar
264 invånare på en areal af 1,666 tunnl.
VÄIdgaatniugen. Bland alla den fordna tidens
våldsamheter var ingen så tryckande för den
stackars allmogen, ingen sä himmelsskriande, som den
högljudt öfverklagade s. k. våldgästningen,
hvilken isynnerhet uti konong Erik Läspes tid och den
närmast derpå följande synes hafva kommit till
den höjd, att den nära nog blef alldeles odräglig.
Den bade ursprungligen sin grund uti den gamla
nordiska gästfribeten, hvilken Asaläran framställde
såsom en af menniskans hufvuddygder; men en
väsendtlig urartning skedde, då uti kristendomens
dagar resandes herbergerande nästan förvandlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
