Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på detta just i dag,» tänkte han. Och utan att tänka
på hvad han sade, frågade han skarpt:
— Hvem var det?
Det låg hot i hans stämma.
— Det kan väl vara dig detsamma, när jag
inte tar honom, svarade Elsa och såg förvånad på
mannen.
Anders Johan trodde inte sina sinnen. Lyckan
att få behålla Elsa syntes honom alltför omöjlig.
— Vill du inte gifta dig då? sade han. Han
försökte igen att le, men det ville icke lyckas.
Nu fick Anders Johan vänta på svaret, och
när hon såg upp, förundrade han sig öfver, att
Elsa hade blifvit alldeles blek. Hon såg förskrämd
ut, som om någon velat göra henne illa, och Anders
Johan trodde, som hvar och en, hvilken sett henne,
måste ha trott, att kärleken till någon, hon icke
fått eller icke kunde få, stack bakom denna blekhet.
Men Elsa behärskade sig snart och log emot
honom, som hon brukade.
— Det är nog en sorg för föräldrarna, sade
hon, att jag inte gifter mig. Men jag har aldrig
känt håg för det. Och vill du ha mig kvar, så
stannar jag här. För här behöfs jag, och här är
jag nöjd.
Anders Johan hade ej tid att grubbla mycket
öfver detta samtal. Hvad det nu var eller icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
