Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade hon med kokkärlen. Hade hon något att tala
om, hördes det öfver hela huset. Kom hon ut i
ladugården, pratade hon i ett, och hon väckte lif
därinne, så att kreaturen råmade, som om de af
henne fått oro i båsen. Ropade hon någon på
gården, hördes hennes stämma långt öfver gärdena,
och bannade hon en eller annan af tjänstfolket
eller barnen, skar rösten i med ett gällt skrik,
som om elden varit lös. Fart var det i henne,
och hvad hon gjorde, gick undan. Men allting,
hvad hon förehade, gick med buller och bång.
I början fann Anders Johan sig väl med detta.
— Det är lif i kvinnan, sade han och log,
som han icke gjort på länge. Här har varit väl
tyst i huset, innan hon kom.
Men lång tid hade icke förgått, innan han också
började märka, att den nya hustrun hade ett sinne,
som icke var att leka med. När hon blef retad,
kom det något af vilddjur öfver henne, och de
vackra tänderna blänkte hvasst, som ville de bitas.
Ett par gånger försökte Anders Johan att byta
ord med sin hustru, gifva henne svar på tal och
häfda sin egen ställning som husets herre och
hennes man. Men de uppträden, hvilka då följde,
voro sådana, att han för framtiden hellre lät orätt
vara rätt, än han såg dem upprepade. Han fogade
sig i allt hvad han kunde efter hustrun, och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
