Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädje blef småningom, när han af Idas uppsyn
kunde sluta sig till, att för dagen intet uppträde
var att vänta.
På denna väg kom Anders Johans
grubbelsjuka tillbaka, och han blef ensam som aldrig i sitt
hem eller ute i arbetet. Jämförelsen mellan hvad
som varit förr, och det som nu förnedrade
mannen, kom af sig själf. Det gick så långt, att Anders
Johan kände blygsel inför sina egna barn, när
han tänkte på, att den kvinna, som blifvit hans
hustru, också skulle vara deras mor.
Hvad var det, som hade snärjt honom? Hur
hade han kommit in i allt detta, där han icke längre
kunde finna sig själf? Han hade fått ro för sin
smärta. Men denna ro äcklade honom. Han hade
fått kärlek. Men denna kärlek, som åter och åter
tog honom fången, äcklade honom genom
öfver-mättnadens tyngd allra mest. Den dag kom, då
denne inbundne, tungsinte bonde kunde gå i sitt
arbete på åker och äng och längta efter den sorgens
pina, som han kastat af sig för att rusa i sitt eget
fördärf.
Så långt hade det gått med Anders Johan,
och det var förgäfves, att han nu försökte lugna
sig själf med sina gamla ord: »En bonde ska ha
en hustru». Det var förgäfves. Ty han visste själf,
att detta icke var sant. Det var sant, när han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
