Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne med en gång, och för sitt lif ville hon inte,
att någon skulle se, hur hon hade det.
Aldrig hade Kristin kunnat tro, att det fanns
så många tankar till som alla de, hvilka nu
strömmade öfver henne. Litet hade hon alltid varit van
att tänka, och något, som tvingade henne till det,
hade aldrig händt henne förr. Det var en gång
förstås, då, när Blomkvist for. Men det var så
länge sedan nu, som om det aldrig hade varit,
och så var Kristin ung då. Och det var en skillnad.
Det visste hon nu, fastän hon aldrig tänkt mycket
på det heller.
Den tid var nu länge sedan förfluten, då Kristin
längtade efter en vän. Ty det hade hon lärt sig
af lifvet, och det visste hon, att ungdomen förgår,
och kärlekens fröjder äro korta. Lita på en
mansperson, som vill ha sin vilja fram, det kan man
göra, när man är ung och dum, och det ännu är
roligt att leka. Men när man lärt sig, att karlarna
komma och gå, som de vilja, och ingen kan hålla
dem kvar, då är man glad att få sitta ensam på
sitt rum med sina möbler och blommor och veta,
att där får man sitta till döddagar, och där stör
en ingen.
Men det var just, hvad Kristin inte kunde veta,
och med hvart år hade den tanken ryckt henne
närmare: »Hvem ska se om mig, när jag en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
