Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade den känsla, som kommer öfver människor,
hvilka behöfva hvarandra. De voro blidt och
vänligt stämda, och hvar och en ville gå den andre
till mötes, så långt som möjligt var.
Men när Kristin kommit ned i sin bädd, och
allt blifvit tyst, så att hon inte hörde annat än
pickandet af väggklockan, som gick, då for det
igenom henne en kall tanke:
— Om han inte gifter sig med mig till sist,
utan låter mig gå, då kommer jag ä n d å på socknen.
Så trött hon var, höll henne den tanken vaken,
hela natten plågade den henne i sömnen, och när
hon vaknade, satt den ännu fast i hennes hjärna,
borrade och pinade. Som om hon redan varit
hemma där, steg Kristin upp före Janne, gjorde upp
eld i spisen och satte på kaffepannan. När så dagern
kom, och hon såg, hur allting såg ut, blef hon rent
förtviflad. Men det värsta måste hon ändock ha
bort. Hon tog barnen, ett efter ett, tvättade dem
och hjälpte dem med deras kläder. Därefter lade
hon sig utan att bli ombedd ned och skurade golfvet.
Hela tiden som hon gjorde detta, tänkte Kristin:
»Han ska väl se, att jag vill göra, så godt jag kan.
Då kanske han ger med sig till sist och behåller
mig.» En dunkel känsla af att ställa sig in kom
för första gången i hennes lif öfver Kristin, och
det var nöden, som dref instinkten fram. Ty i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
