Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta sätt finna hvarandra och enas om att hålla
ihop, då blir förtroligheten stor, och samtalsämnen
tryta icke. Aldrig hade Johan Agust varit så glad
att få tala, och aldrig hade orden heller kommit
för honom så ledigt som nu. Bertil var hans vän.
Bertil förstod honom. Alla gamla historier skulle
vara glömda, och pengarna för hästen skulle
betalas igen. Med ränta! Skål på det! Sex procent!
Johan Agust svor på, att hvad han nu gjorde för
att hjälpa en människa, skulle Bertil inte ha gjort
för inte. Och Bertil svor på, att det papperet skulle
han gömma på kistbotten och förvara som sin
ögonsten. Ingen människa skulle få nys om, hur det
hängde ihop. Papperet blef skrifvet, och Johan
Agust tecknade själf under. Det kom folk, som
fick bevittna namnteckningen, så att det skulle vara
säkert och giltigt, fast Johan Agust bedyrade, att
han inte var den, som nekade för sitt namn.
Vittnena trakterades med hvar sin konjak och fingo
därefter gå. Men när Johan Agust kom på
hemvägen, hade han klart för sig, både hur affären
skulle skötas, och att han funnit en vän, på hvilken
han kunde lita. I skogen mötte han sin egen dräng,
som haft fästmösmöte och stod stilla under en gran
af häpnad, emedan han såg, att det var husbond,
och trodde sig ha hört, att Johan Agust sjöng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
