Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livad han vill. Tyst dricker han glas på glas, och
oron domnar inom honom. Han tycker sig sitta
i en höghvälfd sal, hör musik i luften, och han
ser dans omkring sig. Dansen blir till vågor, och
på vågorna flyger han ut i världen. De, som sitta
omkring, le åt hvad han säger. De finna ingen
mening däri. Men det är också likgiltigt. Det gör
godt att få skratta. Därför skratta de. Och Sammel
skrattar själf. Det är han, som för ordet. Det
är han, som kan visorna. Därför sjunger han. Det
är han, som för skutan. Och hon går för förlig vind.
Tullvaktmästarna äro där två stycken, gamla,
trogna källarkunder, som kunna stå för ett glas,
fiskköparn, som bor härute om vintern, och
skollärarn. Postmästarn har också kommit till, värden
sitter själf vid bordet och slår i. Det gör ingenting
om varorna gå åt. Ty det är Sammel, som bjuder.
Han för själf skutan, och hon går för förlig vind.
Ingen har någonsin trott, att Sammel, som gick
för sig själf och såg dyster ut, kunde vara så rolig.
Sammel är lycklig, när han går. Han är full,
men reder sig, gör han, och vägen hittar han.
När han kommer ut, är det stjärnklart och
smällkallt. Sammel gör danssteg på isen och sjunger:
Jag hade mig en flicka,
den som jag älskar än;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
