Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammel gick aldrig helt sönder, men i hela
sitt Iif var han nära att göra det, och därför var
det illa ställdt för honom alltifrån denna dag.
Grä-melsen öfver allt det, som omhvärfde honom, var
det, som fick väldet öfver hans återstående lif, och
själf var han för god hjärtad och för vek, för att
grämelsen skulle kunna slå ut i handling och få
luft genom den. Lika litet som Sammel nänts att
slå hustrun, när han blef rusig, lika litet nändes
han fara ifrån henne, när han var nykter, om han
ock längtade aldrig så svårt. Än kom det ett nytt
barn, än fick hustrun gå och amma, det som kommit.
Än var det taket på byggningen, som skulle lagas,
båten, som skulle rustas till sommaren, eller bryggan,
som lidit skada af isen och sjön. En gång dog
deras enda ko, och det satt hårdt åt att få någon
ny. Alltid var det något i vägen, alltid något, som
stramade och höll igen. Sammel gick på dag efter
dag och vecka efter vecka med sitt. Han skulle
gå på sjön, och när det blef sju torsdagar i en
vecka, skulle landkrabborna få se honom åter.
— Du kan sitta här, du, sade han, och se efter
huset. Du slipper åtminstone gråta öfver mig. Säg
bara, att du har en satan till man, som rest på
sjön och låter dig sitta. Du kan lefva länge på det.
På så säit höll Sammel på i åratal med att
gå till sjöss, och hustrun gick hjärtskrämd och vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>