Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade att få sitta ensam och lefva på andras sura
godhet. Men Sammel kom aldrig längre än till
värdshuset på andra sidan fjärden, och när han
återvände därifrån, var han drucken, och
utomlands-tankarna hade han glömt.
Sammel hade fått en vän i brännvinet, och inte
ens hustrun kunde påstå annat, än att den vännen
gjorde honom godt. Brännvinet blef hans tröst,
när den onde anden föll på honom. Brännvinet
spelade på harpa för honom och hugsvalade hans
själ. Brännvinet gjorde hans hjärta varmt, när det
hotade att frysa till i hans bröst. Brännvinet förde
honom upp på ett högt bärg, visade honom all
världens härlighet och sade: Allt detta vill jag
gifva dig, Sammel, om du trofast håller ut att
tillbedja mig.
Och dock var brännvinet icke Sammels värsta
olycka. Den bar han dold djupt inom sig själf,
och allt större blef afståndet mellan honom och
andra människor. Men med brännvinet höll
Sammel ut. Han gick inte hemma och lullade och
söp. Men när lynnet kom öfver honom, att det
kändes för trångt i kronans kläder, då gick han
ut och tog sig ett drängfylle. Sedan var han
lugn och glad, ty han visste, att när han ville,
kunde han få medikament mot oron, som brann
i hans blod, bara han hade pengar. Och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
