Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankfull, efter hvad denna dag händt honom, och
detta blef första och sista gången, som han vågade
tala med morbrodern om att taga inteckning i
gården.
Men Håkan glömde aldrig det samtal, han haft
med hustruns systerson, hvilken han upptagit i huset
som eget barn. Väl visste den gamle, att ingen
någonsin skulle kunna tvinga eller locka honom
till sådant, som han ej själf ville, men något af den
trygghet, som gaf hans arbete styrka, vek dock
efter denna dag ifrån honom. Ibland kunde det
komma honom för, som om det han ägde, icke
längre var hans, och när han gick vid plogen eller
arbetade inne i lidret, tänkte han ibland på
framtiden. Han, som under många års mödor, glömt,
att han var barnlös, kunde då sakna, att han icke
hade en son af sitt eget blod, en bonde af
bondestam, som älskade jorden. Kom Håkan hem en
vinterafton från skogen, och ljuset, som föll öfver
snön från köksfönstret, bakom hvilket hustrun gick
med maten färdig och väntade, ropade honom
välkommen in i värmen, då blef ibland hela det låga
huset, som syntes tryckt och lågt i skymningen,
i Håkans ögon mörkt och främmande. »Hvarför
har jag gått här och sträfvat?» tänkte Håkan då.
»Hvad blir det till sist af allt, hvad jag arbetat?»
Och äfven honom förekom det stundom, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
