Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Harjakt i Nederkaliks skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H A R J A K T I N E D E R K A L I K S S K Ä R G Å R D . 59
de tre i zoologierna föreskrifna kullarna — de ordentliga,
ständiga frostnätterna, som otvetydigt båda höst, läto näm-
ligen i kustlandet ej känna af sig förr än omkring den 15
oktober. Och ute bland holmarnas enbusksnår lyckas jös-
sarna i allmänhet skäligen bra att undgå sina vedersakare
inom djurvärlden.
Jägmästare N. och jag hade just afslutat vår långvariga
skogsförrättning i Öfverkaliks, då vi en dag erhöllo inbjud-
ning’ att taga del i en jaktfärd till Xederkaliks och Tore skär-
gårdar, hvarest konsul J. B—n, intresserad jägare och händig
skytt, disponerade ett flertal holmar. Då nu vännen konsuln
hade den godheten att invitera oss för att bereda oss ett nöje,
som var alldeles i vår smak, antogo vi naturligtvis med till-
fredsställelse det gjorda förslaget och befunno oss således
den 22 oktober på kajen vid Karlsborgs sågverk för att med
en af bolagets ångslupar företaga den beramade färden. För-
utom oss bägge hade B —n till holmgång badat fanjunkaren
K. vid Norrbottens fältjägare.
Det var ett riktigt oväder den där dagen, ehuru detta
föga bekymrade oss. Snöglopp, drifvet af stundom hårda,
nordliga byar, piskade oss visserligen som tag-elgissel i an-
siktet, då vi stucko näsan ofvan däck, men vj hade en rym-
lig salong med alla möjliga bekvämligheter till värt förfogande
och hade sålunda ej behöft fara ett dugg illa med oss, om vi
inte hade envisats att sitta ute i fria luften, såsom vi nästan
hela tiden gjorde. Färden gick mellan de talrika öar och
holmar, hvilka omgärda den breda, granna Kaliksälfvens ut-
lopp och där bilda en under sommaren utmärkt vacker, vid-
sträckt skärgård af den typ, som är egendomlig för Bottniska
vikens norra bukt. Stora öar, bevuxna med gran och fur,
omväxla med kala klippholmar och låga skär, där stormarnes
bistra makt kommit vegetationen att gestalta sig* i största
miniatyr: stränderna utgöras af långa sandreflar, medan midtel-
partiet upptages af förkrympta enbuskar, hvilka sammanrotat
sig i täta snår. Öarna äro af en synnerligen tilltalande be-
skaffenhet, det tycker hvar och en "sörlänning", om han eljest
ej är nog ensidig att anse Stockholms skärgård eller västkust-
klipporna för det enda saliggörande. Skogen är nämligen
ofta ganska frodig här, och rundt kring stränderna växer grå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
