Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Från kampanjerna vid stockelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN KAMPANJERNA VID STOCKELDEN. 87
stockeldar under öppen himmel, hvarhelst det sa lämpade sig’,
drogo vi med våra yxors buller fram i en vid krumbukt öfver
de eljest folktomma och ode skogarna, hvars vildfåglar vi
g’enom allt oväsendet gifvetvis skrämde upp frän deras gren-
skygd och betesplatser. Från Kuusivaara gingo vi nu till
några med lador försedda utslåttrar (kenttät) vid Parkkijoki,
där vi togo kvarter, hvarefter vi närmade oss skogstrakten
Lehtonpalo nära Kaunisjokis utflöde i Torneälfven ej långt i
söder om det på finska sidan liggande Kolari kapell. Här-
ifrån fortsattes förrättningen i riktning mot Kaunisvaara by,
där vi skulle rasta en dag, innan utstämplingen komme att
öfvergå allmänningskiftet vid öfre Kaunisjoki eller Kolkojoki.
I dessa ensliga skogstrakter, där människan med sina jäktade,
brokiga tankar och sin beta hug rakt ej passar in i den frid-
lysta stämningen, om hon ej råkar harmoniera med det myckna
tryckande tunga i ödemarken, hvilket hon dess bättre sällan
g’ör, där bor och bygg’er en fågelvärld, hvars bekantskap blir
lika oundviklig som lärorik och roande för hvarje vandrare
med vakna sinnen. Där håller järpkullen till i den risiga
brandskogens luckor, hvarest den "balar" sig i mosanden
invid en störtad bjälkfura, hvilkens torra, afbarkade stam visar
ärr efter gråspettens och den hvitryggiga hackspettens hugg-
näbb, där flyger lafskrikan ljudlöst som i en dröm fram mellan
träden, där sjung’a rödstjärt och trädpiplärka, bofink och gran-
sångare. Tallbiten låter från en margran höra sin flärdlösa
visa, järnsparfven sticker sig undan i snåren, törnskatan jagar
lystet en skrämd lappmes. Öfver bergsluttningens vindfällen
och bångar löpa riporna i en lång rad ner mot enrisbuskarna
i myrkanten, där de tro sig säkra för befarad förföljelse. Men
så all denna ur djurvänlig och jaktvårdssynpunkt fördömda
fångstapparat — —! Där gångstigen slingrar fram nere i
granhulten och till yttermera visso är utbleckad medelst "kryss"’
eller "textning" i träden, så att ej de tallösa renvägarne skola
lyckas förvilla vandraren, där kan man skåda den i all dess
prydno, fastän det förstås råkar vara otillåten mark för slika
tilltag — ingen människa räcker dock till för att kontrollera
öfverträdelser mot jaktstadgan i dylika vidsträckta ödenejder,
som det här gäller! Ej blott de vanliga "flakarna" finner man
här utan jämväl de än mer radikala dubbelflakarna, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
