- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
95

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN KAMPANJERNA VID STOCKELDEN. 95
fram genom vilda skogstrakter och snåriga videmoras. My-
rarne voro särskildt ganska svåra att passera, ty de saknade
naturligtvis all spångning i dessa fjärran från människors
bostäder belägna ödemarker. Gäller detta yttrande angående
vår möda på sanka terränger i hög grad de djupa hvit-
mossarne med deras aldrig trytande vattenreservoir, afser det
dock främst de s. k. blötmyrarne, hvars ojämförligt största
areal upptages af gungfly, beväxt med Drosera och Juncus
stygius. Öfver denna falska, nästan bottenlösa myr slingra
sig emellertid åtskilliga uppvallningar eller strängar af en
mera torr beskaffenhet och fast konsistens, vunnen genom
att dvärgbjörk, skvattram, starrarter (framför allt Carex fili-
1’ormis) och möjligen någon martall enats om att söka göra
myrens tröstlösa haf trafikabelt och i detta syfte sammanväft
sina rötter till en följd af tufvor, som dock så svikta och
vricka under vandrarens steg, att en ovan skogsströfvare
säkerligen skulle mista jämvikten. Finnarne voro dock mästare i
konsten att med eller utan staf i hand balansera sig fram öfver
dessa myrens ringlande bryggor, och den stundom ganska tunga
belastningen syntes sällan utöfva något menligt inflytande på
den säkerhet, hvarmed dessa konstprestationer utfördes —
karlarne sögo bara lugnt på sin pipa och klefvo säkert på.
Jag minnes mig en gång hafva sett en käck finne taga sig
fram med två synnerligen tunga kontar på ryggen öfver en
ytterligt elak sankmyr, inför hvilket vildmarksrekord hvarje
akrobat säkerligen skulle hafva baxnat ! Karlen med ett sådant
där väldigt lass på ryggen under en vådlig passage blir åt-
skilligt mer än blott och bart en snuskig "finntamp", såsom
det ringaktande skällsordet heter; han når helt enkelt upp
till rang af hjälte, synes det mig! Sedan man lyckligt och
väl kommit öfver till andra strand, togs vanligen en stilla
piphvila för att justera anhämtningen och torka af den ymniga
svetten, innan marschen fortsattes. Under dylika raster vräkte
man sig ner mellan tufvorna och mumsade förnöjdt på de
präktiga hjortron, som där brukade växa i öfverflöd — bären
äro sannerligen utomordentligt goda såsom fullmogna, när
man själf får plocka dem från tufvan, daggiga, gulröda och
oljeglänsande. På tallhedarna plägade bland ripriset finnas ett
annat slags bär, som ej voro att försmå. Det var nämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free