Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fyra roffåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 PÅ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
utströdda på den kala grunden. Men så fìngo vi också sam-
tidigt skåda en utomordentligt vidsträckt, på samma gång-
ödslig och storslagen vy, hvilken sannerligen kunde komma
oss att glömma vägens alla små besvärligheter! Bergbranterna
— för att nu börja med det närmaste — syntes öfversållade
med en myckenhet lösa klippblock eller stenklyft, af urtidens
isflod formade till stereometriska kroppar med plana ytor och
skarpt markerade vinklar, och mellan detta kaotiska virrvarr
af stenar, städse öfverdragna med "norrlandslafvens" stora,
koncentriska ringar och glänsande fruktorgan, varsnades en
tätstickad matta af frodig "renmossa". Det hela bildade ett
s. k. skrafvelland, som alltid brukar vara mycket tröttande
för vandraren. Längre ner bredde sig hedar med åldriga
furor och en mängd vindfällen på härs och tvärs öfver san-
den, där lago bruna myrar och blanka träsk, höjdsträck-
ningar med mörkblå barrskogar och älfvar med solskimrande
vatten, hvilket likt smält silfver ringlade fram genom vild-
marken. Byarna Lansjärv, Ängeså, Dirijärvi, Juoksuvaara
och Elmajärvi sågos helt närbelägna, ehuru det var en an-
senlig distans till fiere af dem. Och äfven "Dundret" vid
Gellivare kunde vi i fjärran se från vårt Paljasvaara. Emel-
lertid belönade detta panorama i rikligaste mått den möda, vi
användt för att komma upp på berget, hvilken möda dock
var relativt liten eller alls ingen i jämförelse med hvad man
måste underkasta sig på fjällbestigningar i Lappland.
På återvägen till Elmajärvi styrdes kosan genom en skum
granskogsdiild, där man litet emellanåt snubblade på träd-
rötterna, från hvilkas dolda hvalfgångar rännilens porlande,
dofva sång lät förnimma sig. De fuktigaste sänkorna be-
funnos i denna trakt vara förträffligt stenlagda med mossiga
hällar, hvilka nu kommo att tjäna oss till lämplig öfvergång.
På andra sidan om ett dylikt öppet sankdrog vidtog sedan
en tät rabatt af frodvuxna ormbunkar och Calamagrostisarter,
hvarefter man åter träddde in i granarnas skymningsrike. Här
råkade jag sparka opp en tryckande morkulla, men som hon
uppenbarade sig så där oförinodadt och genast hastade bakom
trädstammarna, gick hon fri från både saluten och ödet att
efteråt hamna i stekpannan. Just som vi efter att hafva öfver-
vadat en bäck kommo in ie n ung furudunge, såg jag emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
