Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. På gåsjakter kring Lainio älf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÂ GÂSJAKTER KRING LAINIO ÄLF.
framom oss, och när jag’ ändtligen fick korn och lät skottet
gå, hade jag" den glädjen att se krabaten falla — det var en
gammal hane i utmärkt vacker höstdräkt. Efter en lång
stunds pulsande i dy och vatten fingo vi reda på fågeln, åt
hvilken Levi gjorde i ordning en björkvidja för att lättare
kunna bära den. Det såg mycket trefligt ut, när den ståtliga
fågeln slängde i snaran på hans rygg!
Vi hade nu varit borta så pass länge från de andra, att
jag ansåg oss böra återvända för att fortsätta och afsluta
dagsarbetet. Vid vår ankomst lago då handtlangarne makligt
utsträckta på marken och rökte pipa, medan kronojägaren
berättade roliga historier för dem. De blefvo allihop ganska
llata, när Levi gjorde helt om för att visa dem, livad han
bar i vidjan öfver ryggen, och när jag drog fram krickorna
ur jaktrockens fickor — de hade hört skotten men ej tänkt
sig få se en fälld lägel för hvarje dylikt. Nåja, det hela hade
ju också gått så utmärkt lyckosamt!
När timmerstämplingen var slut för dagen, vandrade vi
tillbaka mot Särkimukka, där jag i armodshemmet blott med
möda fick litet mjölk till mitt middagsmål. Varmmaten lagade
jag som vanligt själf — men det var inte alls trefligt att
syssla med den saken på murspisen inne i det kvafva pörtet,
där barnungar skreko och finnarna bolmade sin fräna karf-
tobak. Betydligt glad och belåten var jag därför, när hela det
där kapitlet, matlagningen och matätningen, var undanstökad!.
Då tog man fram sin granna, bukiga Raumopung med dess
röda skinnhjärta på ena sidan, kratsade med en böjd järntråd
ur skogspipan samt satte sig därefter på älfbacken och rökte
med nådigt välbehag Johann L. Tiedemann’s "Virginia", me-
dan man njöt af den vackra utsikten och slogs med myggen.
Älfven var utomordentligt grann just här: kvällssolen glittrade
öfver stråkans brusande vatten, skogen på Sadinvaara stod
färgad i blårödt, på bergåsarne där bakom i blåsvart eller
svartgrönt.
Om en stund kom Levi fram till mig, strök luggen ur
ögat och såg småslug ut. "Koko hyvä ilma tänä iltana"
(särdeles vackert väder i kväll) — började han och sög ifrigt
på sin pipa, medan han knep ihop ögonlocken som om han
blifvit bromsstungen. "On, kyllä vissiin, hyvä on, juuri niin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
