Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. På gåsjakter kring Lainio älf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
borrade på en af de andra båda fåglarna. Nu vardt det upp-
ståndelse i den nyss så tysta vildmarken, skall jag’ säga! Gäss
skreko gällt ej blott i denna tjärn utan också framom samt
till höger och vänster! Det var ett fasligt oväsen — — En
gås låg dock blödande på rygg och sparkade krampaktigt,
så att det månglittrande vattnet yrde öfver hennes svällande
kropp, en annan, dödligt träffad, sökte förgäfves släpa sig
fram på tjärnen: hennes vingar piskade vattnet till skum,
men det lyckades henne ändå ej att undflyga. Nu hördes
Levi komma springande, redan på afstånd ropande ett belåtet
"voi voi, kaks lintuja, tuo oli hyvin!1"1, (oj oj, två fåglar, det
var mycket!) Jag talade om för honom, att jag fått tvä gäss-
för ena skottet, men att det andra behagat bomma — något
som dock är både förklarligt och ursäktligt, när det ligger
månljus öfver den vattensamling, där fågeln finnes och skottet
skall göras. Levi höll sig emellertid bara till faktum, hvilket
var tillräckligt präktigt, tyckte han, och äfven jag var mäkta
belåten, det vore synd att ej erkänna det.
Huru skulle vi väl nu få tag i fåglarna? De befunno sig
nämligen båda ett godt stycke ute pa tjärnen — den ena låg*
stendöd, den andra sparkade fortfarande. Denna senare gaf
jag emellertid ytterligare ett skott för att hon skulle slippa
pinas och ej h’ckas krafla sig i land och undgå mig. Ja,
tydligen var det nödvändigt att utan vidare gifva sig af ut i
vattnet, om jag ville få bytet med mig hem. Levi var ej
hågad för detta företag — vattnet var kallt, och han badade
helst i den sköna, varma bastun, upplyste han. För öfrigt
påstod den filuren sig vara ren sedan i lördags och liafva
litet tandvärk, då det förstås inte var bra att gå i vatten. Nå,
jag klädde af mig, ehuru myggen var mer än nedrig, och
vadade ut — bekvämt nog var det grundt och sandbotten,
hvadan jag endast hade att klifva på fram till de båda gässen,
som jag skyndsamt anammade. Mygg och knott h unno under
denna lilla oförmodade expedition, hvarunder jag väl såg ut
som en faun i månens skira ljusflod, att bita mig rent för
besatt, ehuru jag sökte försvara mig med mina båda fåglar,
hvilket dock gunås ej lyckades.
Vid ett närmare beseende af bytet befanns detta utgöras
af tvenne yngre sädgäss eller skogsgäss ( Anser segetum Grmel.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
