Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
iakttagit dem och glatt sig åt, hur duktigt Suse hanterade
hacka och spade. Emellanåt hade Suse visserligen hört
upp och stönande utropat: »Ah, min rygg!» men sedan
hade hon fortsatt. Så röda hennes kinder hade blivit av
luften och rörelsen och så glatt de båda flickorna skrattade
tillsamman.
Nu skulle Suse börja på att lära sig något.
Farbror hade talat med organisten och han lovade giva
Suse pianolektioner. Annemarie och Suse skulle
tillsammans läsa franska böcker och en gång i veckan måste de
gå till fru Wehner och öva sig i engelska. Det var en
ung engelska, som var gift med en fabriksägare i
Frauen-feld. Suse hade ingen aning om dessa planer. Hon hade
redan levt sig in i den tanken, att det skulle fortsätta med
friheten på samma sätt som hittills. Annemarie hade
heller inte på länge övat sig på sin fiol.
Så fort trädgårdsarbetet var slut måste alla lektioner
börja.
Suse hade redan för länge sedan kommit underfund med,
att hennes kusin kunde lika mycket som hon själv. »Men
något tillfälle att fullkomna sig i främmande språk har
hon inte haft här på landet», tänkte Suse. Hur förvånad
blev hon därför inte, då en dag en ung fru stannade vid
trädgårdshäcken, räckte Annemarie handen och tilltalade
henne på engelska. Och Annemarie svarade på flytande
engelska! Den unga damen talade om, att hon i sex
veckor varit hos släktingar i Dresden, men att man nu
åter kunde börja med onsdagssammankomsterna.
Annemarie vinkade åt den förvånade Suse att komma närmare
och föreställde de bägge damerna för varandra. Hon antog
utan vidare, att hennes kusin talade flytande engelska.
Därigenom besparades fru Wehner obehaget att behöva
tala tyska och hon tilltalade därför den rodnande Suse
på engelska. Hon svarade blygt och beundrade i tysthet
Annemarie, som talade engelska som en infödd.
»Det har jag att tacka fru Wehner för», sade hon senare
till Suse, »lion har inte talat ett tyskt ord med mig på
de sista fem åren! På det sättet fick jag lära mig att
tänka på ett främmande språk, och har man kommit så
långt, då är det lätt att tala. Varje kväll lärde jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
