Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
»Käthe sover», sade Suse.
Ja, Käthe sov. Det dröjde inte länge, så hade ett
himmelskt lugn bemäktigat sig hennes upprörda själ. Hon
somnade tungt.
Suse hade samtidigt gått till fru Wehner för att
meddela henne den glada nyheten. Suse kunde inte fatta, att
hennes lilla syster verkligen sov som bäst i hennes lilla
krypin. Så snällt av föräldrarna att bereda henne denna
överraskning, denna glädje. Fyra långa, men dock korta
veckor fick hon nu glädja sig åt och rå om Käthe. Fru
Wehner hoppades naturligtvis att snart få se Käthe.
Klockan var sex! En härlig varm sommarkväll med
blekblå molnfri himmel.
»Nu har hon då sovit nog», sade faster, som gillat Suses
görande. Alla tre trädde in i den lilla sovkammaren. Då
reste Käthe sig och såg sig ett ögonblick förvånad omkring.
Så for hon upp.
»Har du skickat i väg kortet?» var hennes första fråga.
»Nu följer det med posten! Hör du?» Och verkligen
ljöd icke postiljonens horn, som blåste till avfärd!
»Vem hjälper till med att vattna?» frågade Annemarie,
medan hon drog upp gardinen och öppnade fönstret.
»Jagi» — »Jag!» Båda kusinerna voro villiga. Fastern
smekte Käthes av sömnen röda kinder. Denna fäste upp
klädningen, för att hon skulle kunna hantera
vattenkannan bekvämare. Suse satte på sig ett stort förkläde, över
vilket Käthe i stillhet förundrade sig. De gingo
tillsammans ned alla tre. Annemarie delade ut vattenkannorna.
Fastern gick ned i byn. Hon nickade vänligt åt sitt flitiga
klöverblad. På gården inte långt från trädgården fanns
brunnen. Klart äkta bergvatten flöt i en stor ho.
Därifrån rann det ned i en bäck, som flöt igenom de
angränsande ängarna.
För Käthe var allt nytt. Med hänförelse tog hon itu
med arbetet, släpade på den tunga vattenkannan och gladde
sig, när vattnet strålade ut ur pipen på de gröna
salladstånden, så att det plaskade och stänkte.
»O», och hon drog djupt efter andan, »vad det luktar
jord, o, så härligt!»
Trädgården var stor, och växterna törstade efter vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
