Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
du, Annemarie!» Han berättade allt för henne. Hon
skakade på huvudet. »Den stackars kvinnan! Hon syr
inte illa, men hon har inte lärt sig ordentligt.»
»Skicka henne då till en sykurs», sade Käthe, som
alltid var färdig med ett förslag, när det gällde att stilla
nöd.
»Det var en god idé», menade Annemarie och tog sig
en köksstol.
»Om man kunde skaffa medel till det, kunde man ju
på så sätt skaffa henne en existens. Hon kunde kanske
lära upp några flickor. Arbete finge hon nog. Men
pengarna. »
»Vi ställa till med en konsert!» föreslog Käthe.
Organisten spelar. Annemarie låter höra sig på fiol och vi
två sjunga. Om jag bara hade min harpa här!»
Kyrkoherden reste sig och lovade att tänka på saken.
De tre flickorna voro eld och lågor. De skulle göra
tablåer, musicera, ha kaffeservering mot dryg betalning
förstås. Fastern kom in för att titta på sin unga kokerska.
Hon fick nu del av nyheten och fann deras plan
överdådig. Men Suse ägnade nu mer uppmärksamhet åt sin
matlagning.
En vecka senare voro repetitionerna till konserten i full
gång. Fru Kern, den stackars övergivna hustrun, hade
ingen aning om att man för hennes skull föranstaltade en
»afton».
»Luther i kretsen av sin familj» — så hette tablån,
som skulle göras. Genom en jägmästarfru, som bodde i
grannbyn, efterskickades till och med kostymer från teatern
i Erfurt. Fru Wehner, John, de tre ungdomarna från
prästgården — alla medverkade.
Men så fick Suse en idé, som hon i hemlighet
realiserade. Hon skrev till Luise Wermann i pensionen Silt i
Arnstadt och inbjöd henne jämte hela pensionen till
välgörenhetskonserten. Det skadade inte att försöka, tänkte
hon. Hur förvånad blev hon inte när ett kort kom med
de få orden: »Vi komma. Luh».
Men det fanns en annan, som också hade hemligheter.
Käthe visste, att nyckeln till deras våning fanns hos
rådmanskan, mammas bästa väninna. Till henne skrev hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
