Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till mig med armbågen och sade med
hemlighetsfull min:
— Vet du hvad, pojke? Jo, ser du, det är
mycket sannt, att den där skogens lierre är ett
afskyvärdt kreatur, och att det för en kristen
menniska är skymfligt att se ett sådant hiskligt
skråpuksansigte, men man måste i alla fall hålla
sig till sanningen: han gör ingen ondt. . . Han
skämtar bara med menniskorna, men hvad det
anbelangar, att göra dem illa — det gör han
icke.
— Men hur går det i hop, farfar? Du sade
ju själf, att han ville slå dig med påken?
— Hä, han ville, ja! Ja, se, han blef ond
därför att jag såg på honom genom fönstret!
Men om man icke sticker sin näsa i hans affärer,
gör han aldrig menniskan någon gemenhet. —
En sådan är han, skogstrollet!... Men, vid Gud,
plägar det icke hända, att menniskor föröfva ändå
värre saker i skogen ...
Gubben lät hufvudet sjunka och satt tyst
några minuter. Då han därefter såg på mig,
framblänkte genom ögats dimmiga hinna
liksom en gnista af vaknande minne.
— Jag skall berätta för dig, pojke, vår skogs
sägen... Det var en gång just liär på denna
plats för länge sedan .. . Jag minns det...
som en dröm ... men bara det börjar susa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
