Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
denna var min. Men se, den nästa, den
blifver allt min. Oksana tyckte icke om, då han
talade på det viset; hon hörde då upp att gråta
och for ut i okvädinsord mot honom. Men
Roman blef icke ond på henne för det.
— Hvarför skäller du på mig?, frågade han.
Jag har ju icke sagt någonting bestämdt, bara
att jag inte vet det. Hur skall jag kunna veta
någonting? Förr tillhörde du icke mig, utan
bodde ute i världen bland menniskor, men nu
är skogen din bostad, och det är godt och väl.
Då jag här om dagen besökte gumman Fedosja
i byn, frågade hon: »Hur kom det sig, Roman,
att du fick ungen så snart?» Och jag svarade
käringen: »Hur skall jag veta, om den kom
snart eller ej?» ... hvad dig angår, så sluta upp
att gifva hals, annars blifver jag ond och, hvad
som värre är, ger dig törhända ett kok stryk.
Oksana gick på en bra stund med otidigheter,
innan hon hörde upp.’
Det kunde också hända, att hon, utom med
ovett, äfven trakterade Roman med ett slag
öfver ryggen; men han behöfde bara blifva ond,
för att hon skulle blifva lugn ... Ty hur det
var, var hon rädd för honom. Och så kysste
och smekte hon honom och såg honom in i
ögonen ... och han blef spak som ett lam. Ty,
ser du, pojke... någonting, som du antagligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
