Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IV. Jag förvärfvar mig en ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
— Vänta, skall du få se, svarade den äldre
rösten. Det lät nu, som om något tungt
framsläpats under altaret, på ett sätt, som kom detta
att skaka, och i nästa ögonblick uppdök därur
en figur. Det var en gosse på omkring nio
år, större än jag, men mager och smal som ett
rör. Han var klädd i en smutsig skjortif och
ett par korta, snäfva byxor, i hvilkas fickor han
höll sina händer nedstuckna. Det mörka,
lockiga håret hängde tofvigt ned öfver hans svarta,
drömmande ögon. Ehuru den obekante, som
på ett så oväntadt och egendomligt sätt
uppträdt på scenen, gick emot mig med denna
öfver höfvan morska min, med hvilken vid
stadens basar de pojkar, som gjorde sig i
ordning till slagsmål, plägade närma sig
hvarandra, morskade äfven jag upp mig vid hans
åsyn. Jag hemtade ännu mera mod, då ur
altaret eller rättare ur en golflucka invid det
samma, höjde sig ännu ett smutsigt,
ovår-dadt litet ansigte omgifvet af blondt hår och
som fäste på mig sina barnsligt nyfikna,
himmelsblå ögon. Jag drog mig något från
väggen och stack i öfverensstämmelse med vårt
torgs hederslagar äfven å min sida händerna
i fickorna. Detta var tecknet, att jag ej
allenast icke fruktade min motståndare, utan till
Skogen susar. ß
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
