Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IV. Jag förvärfvar mig en ny bekantskap - V. Bekantskapen fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
— Hvad?, svarade jag med en ton, som
icke lemnade något tvifvel öfrigt. Naturligtvis
små djäflar! ... Och I ären ena fega stackare.
Och i det jag vände mig bort från den skamsne
kamraten, kastade jag mig öfver staketet.
Efter en fjärdedels timme låg jag redan i
djup sömn. Och i denna såg jag verkligen
små djäflar, som gladt hoppade upp genom
den svarta luckan. Walek jagade bort dem
med en videqvist och Marusja klappade
muntert skrattande i händerna.
V. *
Bekantskapen fortsattes-
Från den dagen var jag helt och hållet
upptagen af mina nya bekanta. Om aftonen, då
jag gick till sängs, och om morgonen vid
uppstigandet tänkte jag endast på det förestående
besöket vid berget. På stadens gator dref jag
numera omkring i det uteslutande syftet att
se efter, om hela det sällskap, som Janusch
karakteristiskt kallade »det dåliga sällskapet»,
befann sig där.
Välte Lawroffskij sig i polen, orerade
Turke-witsch och Tiburzij vidlyftigt inför sin publik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
