Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IX. Dockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
om jag nu efteråt påminner mig alla detaljerna
af denna scen, om jag till och med påminner
mig, huru sparfvarne hoppade utanför fönstret
och de jämna årslagen från floden nådde mitt
öra, så har detta sin grund endast i en
minnets mekaniska verksamhet. Ingenting af allt
detta existerade då för mig; det fanns blott en
liten gosse, i hvilkens hjärta kämpade två skilda
känslor, vrede och kärlek, och de stredo så
våldsamt, att hjärtat däraf började grumlas
liksom ett glas med två vätskor, då det röres af
en stöt. Och denne gosse var jag, som nästan
började tycka, att det var synd om mig själf.
Och så fanns det äfven två röster, som i ett
oredigt, men lifligt samtal läto höra sig från
andra sidan af dörren ...
Jag stod ännu kvar på samma ställe, då
denna dörr öppnades och båda åter trädde in.
Jag kände åter en hand på mitt hufvud
och darrade. Det var min fars hand, som
kärleksfullt strök mitt hår. Tiburzij tog mig
vid handen och satte mig, i min fars närvaro,
på sitt knä.
— Kom till oss, sade han, och tag afsked
af min dotter. Din far tillåter det... Hon <
hon är död.
Hans röst darrade, och han blinkade på
ett egendomligt sätt, men reste sig genast, ställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
