Note:
This work was first published in 1992, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Det stora arvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET STORA ARVET
Jag växte upp med trettiotalet, dess debatter och tidskrifter. I
konflikt med ”Signal” och ”Tyska röster” (och ”Aftonbladet”!)
sökte jag mig bortom ”Kulturfront” till sådant som lägg av
”Spektrum” och till Nordahl Griegs ”Veien frem”, till
"Aandehullet” och ”Kulturkampen” från Danmark, till amerikanskt
trettiotal och ”New Masses”, till ”Regard” från Frankrike med alla
fotoreportage, till ”USSR im Bau” och andra sovjetiska tidskrifter
och – efter det att jag lärt känna Nic Waal på sommaren 1945
– ”Zeitschrift für Politische Psychologie und Sexualökonomie”,
serierna ”Arbeiderkunst” och ”Social kunst” och hennes lägg
av ”Mot dag” från tjugotal och trettiotal.
Vilka tidskrifter läste jag sedan i skiftet mellan fyrtiotal och
femtiotal? ”Clarté” och ”Konst och kultur” naturligtvis. Men
också ”Masses and Mainstream” och ”La Nouvelle Critique”
för att ta några andra titlar. Ralph Fox hade Nic Waal gjort mig
uppmärksam på sensommaren 1945 och jag fick minnesvolymen
”Ralph Fox. A writer in arms” av henne. Senare läste jag hans
”The novel and the people” i en sovjetisk upplaga. Walther
Victor intresserade mig. Hans ”Es ward Frühling 1848” och ”Marx
und Heine” kom de åren kring 1950 att påverka min syn på
Marx. Men jag läste också Alexander Abusch ”Literatur und
Wirklichkeit” men var inte överens med hans syn på Mailers
”De nakna och de döda” och fann den zjdanovsk/abuschska
uppfattningen av litteraturens uppgift som uppfostringsinstrument
alldeles för konfliktfri. De svenska motsvarigheterna – Kurt
Aspelin och Per-Olov Zennström – tycktes mig väl taktiska.
Gunnar Gunnarson var fyrkantigare och intresserade mig mer. Men
Paul Reimann däremot hade verklig tvesyn och betydde en hel
del för mig med sin under emigrationen i England skrivna
samling essayer: "Über realistische Kunstauffassung”. Särskilt då
diskussionen om det historiskt tvetydiga:
”Det motsägelsefulla i att den tyska bourgeoisien i dessa
områden inte av egen kraft kunda befria sig från feodalherraväldet
utan hade främmande ockupationsmakt att tacka för de viktigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:21:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skrifts-17/0011.html
