Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Franz Mehring var inte oföränderlig. Tvärtom; hela hans liv
var ett de medvetet förändrade positionernas liv. Han vågade
dra slutsatser av det verkliga skeendet och förändrade sina åsikter
därefter.
Jag har hänvisat till hans ”Den tyska socialdemokratiens
historia”. Men han skrev två sådana verk. Ett år 1877 och ett år
1898. De är helt olika. Mehring föddes år 1846. Han studerade
filosofi och litteraturvetenskap och verkade från år 1870 som
liberal skriftställare på vänsterkanten. Lassalle gjorde ett mäktigt
intryck på honom och han närmade sig dennes rörelse. Men
sammanslagningen mellan lassalleaner och eisenachare i den
enade tyska socialdemokratin gjorde honom misstänksam och
år 1877 bröt han helt med arbetarrörelsen genom sin skarpa
uppgörelse i ”Die Geschichte der deutschen Sozialdemokratie.
Han gick så långt att när socialistlagen infördes och
socialdemokratin förbjöds så ansåg han detta vara riktigt.
Men som liberal redaktör för ”Berliner Volkzeitung” tvangs
han syssla med de konkreta problemen i det tyska samhället. I
fråga efter fråga kom han så att i praktisk politisk diskussion
stå samman med den förbjudna arbetarrörelsen. Steg för steg
gick han mot vänster. Mot slutet av 1880-talet skrev han bitande
angrepp på socialistlagen och den bismarckska politiken. Nu blev
hans egen tidning periodvis förbjuden av myndigheterna.
Samtidigt tog han itu med Marx’ teori; läste och diskuterade.
År 1891 anslöt han sig till det socialdemokratiska partiet. Han
var då 45 år.
Han var ingen Saulus som plötsligt fick en uppenbarelse och
blev omvänd. Han var en arbetande intellektuell som i den
praktiska kampen tvangs dra teoretiska slutsatser som sedan genom
förnuftig diskussion förde honom till nya ställningstaganden.
Dessa ställningstaganden var sådana att han ofta gick mot
strömmen. Han var under perioden före första världskriget en av de
”ortodoxa” marxisterna; han arbetade inom den tyska
socialdemokratins vänsterflygel. Han var samman med Karl Liebknecht,
Rosa Luxemburg och Clara Zetkin en av dess ledande gestalter.
Han uppträdde mot det imperialistiska världskriget. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
