Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkmord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Faurisson börjat skriva 1974 hade det aldrig blivit någon
”Faurissonaffär”.
Det var nämligen precis så som jag skrev för elva år sedan
att en hel del av vad Robert Faurisson hävdat faktiskt var riktigt
och kunde beläggas; annat var felaktigt och ytterligare annat
ännu outrett. Utan Pierre Vidal-Naquets och andras agerande
hade dock Le Pen inte åt sig kunnat erövra revisionisterna och
deras argumentering. Jag ifrågasätter inte Pierre Vidal-Naquets
goda avsikt. Han ville säkert slå mot fascism och rasism. Men
jag ifrågasätter hans genomtänkta förnuft i detta handlande. Då
han och övriga på vänsterkanten inte höll på de intellektuella
principerna kom de – oavsiktligt – att spela Le Pen i händerna
och bidrog till det franska vänsteralternativets nederlag.
Detta oförnuftets ansvar i allmänhet – vilket inte bör
förblandas med den skeva diskussionen om ”Vänsterns skuld” –
var huvudtesen i mitt anförande vid ”Union des écrivains” möte
om ”Fascismens nuvarande former” i Paris för lite mer än elva
år sedan. (Omtryckt på svenska i ”Dussinet fullt”).
Den 30 september och 1 oktober år 1946 avkunnades i Nürnberg
den Internationella Militärdomstolens dom mot de tyska
organisationer och ledande befattningshavare vilka stått inför rätta
anklagade för:
Konspiration för anfallskrig.
Brott mot freden.
Krigsförbrytelser.
Brott mot mänskligheten.
Nu, nästan ett halvt sekel senare, anser jag att anklagelserna
i stort var riktiga och domarna korrekta. De som dömdes att
hängas var värda att hängas. Däremot anser jag nu – som jag
ansåg med mina socialdemokratiska och tyska vänner då – att
åtminstone Hjalmar Schacht och Franz von Papen borde ha fällts
på den första åtalspunkten. Liksom jag anser att många personer
som senare kom att återupprätta tysk industri och tysk stat av
egentligen medskyldigt partiska domstolar gjordes ordrätt
ohängda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
