- Project Runeberg -  Skriftställning / 12. Dussinet fullt /
30

(1968) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Forser och hans meningsfränder och inte vill att de skall släppas fram.

Det är inte av ideologisk motvilja inför Marxska resonemang och inte

heller är det för att de hyser någon särskild kärlek till mig eller andra

som råkar ut för Tomas Forser men de känner ett instinktivt obehag

när de läser att Tomas Forser anser det nödvändigt med en

”öronmärkning av Moelv” och de vill inte tillhandahålla tången.

Expressen 24-1-1979

Ett hundliv

Jag måste se upp från skrivmaskinen. Därborta i korridoren sitter hon.
Hon nidstirrar på mig. När jag börjar skriva igen hör jag hur det
suckar. När jag ser på henne reser hon sig upp, suckar, går ut genom
dörren, vänder, kommer in igen, ser på mig, suckar två gånger. Jag
har fruktansvärt dåligt samvete. Farmor brukade göra på samma sätt.
Se på mig och sucka.

Florry är sju månader nu. Hon väger trettio kilo och börjar uppträda
precis som alla mina andra hundar. Jag vet vad hon vill. Hon vill ut på
isarna. Men hon skäller inte. Hon ylar inte. Hon bara kommer fram
därnere i korridoren och tittar på mig. Nu suckar hon igen. Hon
suckar tungt. Farmor brukade göra precis likadant. När jag blev arg
över det sade hon:

- Jag har ingenting sagt. Inte jag.

Och det var ju rätt. Hon brukade få sin vilja fram.

I Aftonbladet var Annette Kullenberg en gång ohyggligt upprörd
över att jag menade att det inte var så konstigt med barn; man borde
inte behandla dem sämre än små hundar. Än värre är det väl att
jämföra farmor med Florry.

Egentligen är det mycket enkelt. Om man inte är totalt utarbetad,
sjuk eller berusad vaknar man när ett spädbarn börjar vilja något. Man
vaknar långt tidigare än något gallskrik. Det vet ju de flesta som varit
småbarnsföräldrar. Man känner på sig, som det heter. Detsamma gör
man ju med sin hund och sin katt. Man känner på sig vad de vill. De
kan behöva gå ut mitt i natten. De kan vara hungriga. De kan gripas av
plötslig törst. Man vet det. Jag tror att det är deras andningsrytm som
ändras. Små signaler som slår tvärsigenom den tyngsta sömn. Rapport
kunde man kalla det. De obetingade reflexer som visserligen kan
hämmas men inte läras. Jag kan uttrycka det på så sätt att både farmor
och Florry viljar mig.

När barnen blir större och hundarna vuxnar till sig blir det både

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:12:27 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skrifts/12/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free