Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till exportens allt högre ära. Också vinet kämpar om marknaderna.
De tyska motorvägarna är charmlösa men effektiva. Vi sveper
söderut från Koblenz till Karlsruhe och tar den sydligare vägen mot
Miinchen. Det här är en transportsträcka. Farten är fri men vi håller
ett lugnt tempo. Mellan 110 och 120. Motorn mår bäst då. Vädret är
ostadigt. Då och då en regnskur. Uppe ovanför Mainz hade det legat
snö vid vägkanten men just som vi tar oss genom Miinchen börjar
solen stråla. Nu är himlen helt blå. Framför oss sedan de Bajerska
alperna. Här har det snöat ordentligt. Det är vidunderligt vackert.
Klar luft, blå himmel, grönska, snö och vita berg. Vi hade tänkt köra
in i Österrike för övernattningen men allt är så vackert att vi kör av
motorvägen redan vid Irschenberg och letar rätt på ett rum för
resande. Klockan är inte fem ännu och vi går de snöiga stigarna uppför
kullen och framför oss ett stort panorama.
Visst är bilen frihet. När jag gick mot S:t Quentin för trettio år sedan
gick jag i väntan på lift. Jag åkte i andras bilar. Så tog jag mig fram
genom länderna. Men sedan januari 1958 har jag haft bil. En stor del
av tiden sedan dess har jag tillbringat i bil. I bil har Gun och jag gjort
långresor. Två gånger har vi kört till Indien. Normalt gör vi en tre till
fem arbetsresor i Europa vart år. Ty bilen ger frihet att arbeta. Vi bor
på landet och ett sammanträde i Stockholm blir en färd på 130 km. I
genomsnitt kör vi ungefär 40000 km om året.
Vidare: det är roligt att köra långt. Det är avkopplande att blåsa iväg
ner genom Frankrike. Det är inte bara så att vi inte är motståndare till
bilen; bilen är en av de stora berikande frihetsmöjligheterna. Jag är för
bilismen. Jag är för bilen åt alla. För oss som bor på landet är bilen
därtill en livsnödvändighet. Men den är samtidigt den stora friheten.
Vi valde att övernatta i Irschenberg. På söndagsmorgonen är vädret
lika vidunderligt. Då väljer vi att köra mot Klagenfurt över
alpvägarna. Helst hade jag velat köra över Grossglockner. Men den vägen
var stängd av gårdagens snöfall. Vi körde vidare västerut i stället och
tog sedan Felbertauernvägen. När vi kommit igenom tunneln rastade
vi. Vi var ensamma på parkeringsplatsen. Snön var endast nödtorftigt
undanröjd. Alla kiosker var stängda. Ännu hade säsongen inte börjat.
Men bergen var överdådigt granna. Vi njöt utsikten och åt bajerskt
bondbröd, hård fransk korv, Emmenthalerost och äpple därtill. På
radion berättades om valet; det var valsöndag i Österrike. Sakta körde
vi sedan genom Ty rolen för att vara i Klagenfurt till kvällen.
Det finns problem med bilen och bilismen. De problemen kan lösas.
(Kan man skicka folk till månen kan man väl konstruera en användbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
