Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundutbildning under de senare barnaåren. Den borde avslutas vid
puberteten. Jag tror det är farligt för karaktärsutvecklingen när
ungdomar som blivit flygga och skall ut i världen i stället stannar hemma.
Endast i de fall då det är absolut nödvändigt - för musiker, dansöser,
kanske fysiker — borde utbildningen fortsätta tvärs över puberteten.
Därbortom sedan kurser och högskolor i olika ämnen. Men inga
högskolor i litteraturvetenskap eller liknande. Hela samhället skulle
vara en enda akademi och hela livet en ständig utbildning under
diskussioner och arbeten och koncentrerade studier omväxlande med
resor, nya arbetsuppgifter och plötsliga intresseförändringar. Det liv
som nu erbjuds är inte människovärdigt. Ett liv som förnöts med
Lektyr och FiB-Aktuellt, det är, anser jag, helvetet. Det
undermänskliga och föraktliga bortlevandet. Men jag antar att det överväldigande
flertalet undertecknare finner min skoluppfattning
verklighetsfrämmande.
Men vi har också olika uppfattningar även när det gäller dagens
skola och dessa problem. Det här är inte dåligt. Det är tvärtom så att
just denna vår åsiktsbredd och dessa olikartade uppfattningar som
bryts mot varandra ger tyngd nog att det skall bli oss möjligt att slå en
bräsch i den massmediala förljugenheten i kunskapsfrågor.
Det är ju faktiskt numera så här i landet att det anses naturligt och
progressivt att journalister vid Sveriges Radio och på tidningar går ut
och frågar t ex elever i femte klass vad de anser om kärnkraften eller
hur de bedömer riskerna för genetiska förändringar inom en
bärploc-karpopulation vid användning av vissa bekämpningsmedel i
skogsbruket.
Ibland - Dagens Nyheter har varit ledande - tycks själva bristen
på kunskap utgöra en särskild förtjänst. Den som saknar kunskap om
det gamla Kreta eller om Balzac eller om kärnfysik eller om genetik
kan skriva spännande och intressant och känsligt; den som vet och
kan är däremot elitär och förtryckande och ointressant. Det är i
Dagens Nyheter som den av Voltaire respekterade Beccaria, han som
lade grunden till den västerländska synen på brott och straff nu kan
avfärdas med orden: ”en gammal italiensk markis.”
En av statsministerkandidaterna i det här valet gick ut och talade
om de små barnens klokhet. De vet ofta mer än vi vuxna, menade han.
Det gjorde han för att det hörde till. Inget skäl att nämna honom vid
namn. I det fallet är han utbytbar mot alla de andra.
Detta är perverst. Det är en förvänd och djupt odemokratisk
inställning. Inte därför att den innebär att man lyssnar till barnen; men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
