Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen över Munammed Ali Shahs mausoleum är ett
byggnadsteknikens mästerverk. Den är blott obetydligt mindre än Peterskyrkan i
Rom.
Fortfarande håller min väns vän på att telefonera efter sin vän som i
går lovade försöka göra något för att hjälpa mig. Går det inte måste jag
bli kvar här ytterligare tre dagar. Men dessa tre dagar pågår en
turistfestival i syfte att locka hit fler utländska turister. Andhra är den
enda stat i Indien där man mitt i oljekrisen och inför det växande
krigshotet beslutat sig för att fortsätta med turistfestivalen. I alla
andra stater har festligheterna kring ”Turisternas år 1980” skrinlagts.
Att jag inte reser kring här i bondenödens Indien för att delta i
turistfestivaler torde vara uppenbart. Att förtretligheterna blott är små
förtretligheter sådana som utländska turister drabbas av men inte är
vare sig de tragedier eller det förtryck som råder utanför turistlivet
torde vara lika självklart. Men att jag på fullt allvar intresserar mig
-och lika mycket - för tempel från femhundratalet och mausoleer från
sextonhundratalet som för bonderörelse och industrier det är inte
alltid lika självklart. Och att jag just när det tredje världskriget rycker
närmare och ryssarna utgör ett allt direktare hot mot allas frihet
sysslar med att använda halva min tid att se på tempel och mausoleer
och gamla murar, det kommer många att uppleva som brist på ansvar
och verklighetsflykt.
Jag anser tvärtom. Det vore att fly från Indiens bondenöd att inte
också söka ta ställning till dess förflutna och detta förflutnas konst och
formvärld.
Vidare; just i en tid då krigshotet blir allt allvarligare blir det särskilt
viktigt att inte släppa helheten. Att ta ställning till femhundratalets
formvärld i västra Indien och samtidigt nå kunskap om dagens
bonderörelse hjälper oss att förmå stå den ryska expansionen emot.
Det är nu som det var när Gun Kessle och jag arbetade i Angkor för
tretton år sedan. Arbetet med Angkor var inte en flykt från
solidariteten utan ett nödvändigt led i solidaritet sarbetet. Men det var också
solidaritetens perspektiv som gjorde det möjligt för oss att se Angkor.
I allmänhet blir en bestämd konst oss synlig och angelägen först i en
period då dess synlighet blivit nödvändig. Tegnér lät riva och förstöra
mängder av små - och i vår syn värdefulla - romanska kyrkor. Inte
för att han var okonstnärlig, saknade förmåga att se konst eller var
obildad. De rivna kyrkorna var honom i hans tid icke synliga som
konst. Först vid tiden för hans död började den konsten bli synlig för
vissa personer i den tidens högst utvecklade samhällen. Sverige låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
