Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande för den nationella suveräniteten och mot Bresjnevdoktrin och
rysk imperialism.
FiB/K nr 5 1980
Frågeställningar kring Titos politik
Det var i januari 1948. Tåget kröp fram genom vinternatten. Vagnen
hade inga rutor och det var svinkallt. Vi var på väg ner mot Sarajevo
och bredvid mig satt en man i femtioårsåldern. Vi kurade mot
varandra i kölden. Han var läkare och kom från Zagreb. Vi talade om Tito.
- Jag är inte kommunist, sade han, men jag är för Tito. Utan Tito
skulle vårt land slitas sönder. Tito är vår räddning.
Att Tito räddat Jugoslavien från att slitas sönder av inre
motsättningar är ovedersägligt.
Nu, år 1980, är det också möjligt att slå fast att Titos brytning med
Stalin år 1948 räddade Jugoslavien från ett ungerskt eller
tjeckoslovakiskt öde.
Detta hindrar inte att skeendet kring 1948 är betydligt mångtydigare
än den gängse beskrivningen. Den jugoslaviska politiken mot
Albanien under kriget och de första efterkrigsåren kan närmast jämföras
med den vietnamesiska politiken mot Kampuchea. År 1974 under
överläggningarna mellan de albanska ledarna och representanterna för
det kämpande Kampuchea sade också de albanska ledarna:
- Vi förstår er. Också vi har ett Vietnam. Jugoslavien är vårt
Vietnam.
Både Jugoslavien och Vietnam sökte svälja sin mindre granne; ville
inte acceptera tanken på att mindre grannen var suverän. Men där
upphör också likheten. Jugoslavien invaderade aldrig Albanien;
Jugoslavien behandlade inte sin albanska minoritet så som Vietnam
behandlade khmer krom; Jugoslavien var inte beredd att underordna sig
Moskvas politik mot att det fick hjälp att underkuva Albanien (så som
Stalin kanske föreslog) men Vietnam visade sig villigt att underkasta
sig Moskvas politik mot att det fick hjälp i försöket att svälja
Kampuchea. Om det således fanns likheter mellan Titos politik mot Albanien
1942-1948 och Vietnams politik mot Kampuchea så fanns det också
olikheter, och de är avgörande.
Den jugoslaviska kritiken i Kominform mot de franska och
italienska kommunisternas eftergiftspolitik och eländiga oförmåga att ta
ansvaret för en ny demokrati var naturligtvis riktig. De franska och
italienska kommunisterna svek grundligt. Svek lika erbarmligt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
