Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kultursida fyllas med upprörda och kvalfyllda artiklar om albanernas
krigshets.
Sivar Arnérs nu visade oförmåga att ta ställning för ett litet folks
nationella självständighetskamp mot de ryska ockupanterna är därför
inget förvånansvärt. Även om jag finner det beklagligt som jag alltid
finner det beklagligt när svenska skribenter med gott språk har dålig
moral; men det lytet är ju så vanligt att normal och sund solidaritet
betraktas som avvikande och säreget och nästan behandlings värt.
Men Sivar Arnér är inte en av de tigande. Han resonerar. Detta
resonemang är intressant. Det öppnar perspektiv in mot en tradition
betydligt väsentligare och historiskt mer bestämmande än den
följsamma svenska intellektuella. Så här skrev Sivar Arnér i SvD 21-9-80
om Afghanistan:
”Och Afghanistan: Ett gränsland till Sovjetunionen, i ett område
där folkgränser och statsgränser inte alls sammanfaller, där
stormakterna sedan århundraden blandat sig in och intrigerat mot
varandra, där just nu en modernisering av samhället bryts mot den
gamla feodala strukturen; samma kollision som under andra former
sker i Iran. Sovjet ingriper, och det kan verkligen diskuteras. Men
det skall ske med hela det breda materialet och inte efter några
moralschabloner, som ryssätaren i all kvick hast plockar fram.”
Den 9-11 varierar han temat. I den nya beskrivningen blir Afghanistan
till än mer av ett konglomerat utan egentligt stat sfolk:
”Afghanistan är ett mycket heterogent land. 20 miljoner invånare
men där talas 30 olika språk.”
Han ger också en märkligt suddig beskrivning av den ryska
inmarschen:
”Till råga på allt stred ledande kommunister med varandra: Taraki,
Amin och Karmal. De två förstnämnda dödades. Sovjet bestämde
sig för Karmal och lät till sist i december 1979 trupper rycka in.
Maktpolitik - javisst. Men visa på den stormakt som avhåller sig
från maktpolitik när en konflikt tangerar dess egna gränser och den
mest akuta världskonflikten blossar för fullt nära inpå:
Mellanösterns oljeområden.”
Dock var det ju så att först skickade Ryssland in sina trupper i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
