Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaskamrarna är en sanning över all diskussion och att Faurisson icke
får diskuteras har kanske de renaste motiv och tror sig kanske slå vakt
om miljoner offers heder och ära mot eländig smutskastning. I
verkligheten tar de ställning för bödlarnas tankar. Vad än värre är - de
skapar med sitt ställningstagande verkliga möjligheter för den alltmer
omfattande smygpropaganda som hävdar att allt vårt tal om
nazisternas folkmord bara var krigspropaganda. De kanske åstadkommer
besvär för en professor Faurisson som möjligtvis håller på att fösas ut
till nynazisterna; men de skapar bästa möjliga jordmån för de växande
skarorna av verkliga och otvetydiga nynazister.
Jag menar alltså att mycket av det professor Faurisson skriver
troligtvis är riktigt (och vetenskapligt belagt sedan flera år). Därtill har
jag påpekat att filmer som Förintelsen ger en falsk och snedvriden
bild. Jag kan tillägga att jag finner uttrycket ”holocaust” - rituellt
brännoffer — om folkmorden under Andra världskriget vara en lika
stor oanständighet som de sado-masochistiska serietidningar där
nazismens folkmord blir orgasmer i död och piskor och stövlar. Den
massmediala bilden av Andra världskrigets folkmord är mytisk och
falsk. Men också mycket av det som utges för vetenskap är mytiskt.
De idéhistoriska kapitlen i den berömda och respekterade bok Lucy S
Dawidowicz skrivit om kriget mot judarna 1933-1945 är ett sorgligt
misch-masch. Hennes sätt att inför en amerikansk publik, okunnig i
tyska, skriva om till exempel ”arguments drawn from a leftist,
Vol-kist, and racist repertory” tycks inte ens ha hederliga avsikter.
Popu-lism vore korrekt (med förklaring), Völkisch gick an, Volkisch kunde
begagnas om sätteriet saknar ö; men Volkist gör debatt omöjlig. Den
alltmer officiella historieskrivningen om Andra världskriget; den som
är riktad till publiken, den blir alltmer mytisk.
Andra världskriget kan icke beskrivas som kriget mot judarna och
det nazistiska brottet var inte mordet på sex miljoner judar. Den
verkliga historien är att brotten var många gånger större än så. Det är
därför alla detaljer måste diskuteras och även Faurissons argument tas
upp och vägas in.
Den politik som den nationalsocialistiska tyska statsledningen
genomförde i Europa var helt avsiktlig. Generalplan Ost förutsåg att
befolkningen i öster skulle minskas med 30000000. Enligt
SS-Ober-gruppenfiihrer Erich von dem Bach-Zelewskis vittnesmål inför
krigs-förbrytardomstolen i Niirnberg 7-1-46 hade de administrativa åtgärder
som vidtagits på de ockuperade områdena i öster som avsikt att utrota
30000000 judar och slaver. Genom utrotning och deportationer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
