Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
araber eller har kontakt med palestinier - drar dock slutsatsen att den
amerikansk/europeiska mytiseringen av Andra världskriget som gör
kriget till ett irrationellt krig mot judar är uttryck för en sionistisk
massmediakonspiration. Jag delar inte denna uppfattning. Att det kan
finnas sionistiska inslag i mytiseringen hindrar inte att den i huvudsak
tjänar övergripande ideologiska behov i Europa och Nordamerika.
Folkmord tillhör historien. Mongolernas planer på Kinas
omvandling till betesmark eller spanjorernas förvandling av Mexico är kända
exempel. Den moderna kolonialismen och imperialismen sätter
folkmorden i system (och utvecklade koncentrationslägren). Fascismen
visade att modernt slavarbete kunde göras lönsamt och att eliminering
av onödiga kunde ekonomiskt försvaras. Den visade också att
folk-mordspolitiken kan räkna med stöd från det ”egna” folket hela
trappan upp från feodala och förkapitalistiska folkmord över koloniala och
imperialistiska folkmord till fascismens folkmord av andra graden.
Konkret visar Sovjetunionens utveckling att
koncentrationslägersystem, folkmord och imperialistisk expansion kan grundas också på
kollektivt ägande. Första världens stater har under senare år båda
begått folkmord av lägre grad (Förenta Staterna nyss i Indokina och
Sovjetunionen nu i Afghanistan); inom deras egna områden växer
folkmordsmöjligheterna (vart går vägen vidare ur ghettot för
underproletariatet i Förenta Staterna?) och i sådana länder som Indien kan
de tärande ”onödiga” räknas i hundratals miljoner. Gårdagens
symboler återkommer inte; men de stora folkmorden står på dagordningen
ty de är inom nuvarande ekonomiska system i öst som väst lönsamma
och därmed i längden nödvändiga.
Om vi inte lyckas inse deras lagbundenhet (vid viss temperatur och
under visst tryck förvandlas ånga till vatten) blir framtida och än
större folkmord oundvikliga. Alltså måste vi i detalj studera Andra
världskriget. Besvara även de frågor motståndare ställer, även de
frågor vi själva kan finna oanständiga. Endast så kan vi nå den insikt
som gör det möjligt att handla medvetet och därmed upphäva
folkmordens lagbundenhet.
Här finns den verkliga motsättningen. Mot vad jag nu skrivit står
den utbredda uppfattningen att folkmorden under Andra världskriget
var unika, utomhistoriska; att de var ondska - uttryck för en individs
eller grupps galenskap. (Se t ex Per Wästberg om Haffner, DN
23-4-81.) Men för att söka klargöra att en sådan uppfattning vore korrekt
och att det bl a jag hävdat är felaktigt måste också alla frågor — även
de motbjudande - ställas och besvaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
