Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terror och massutrotning av människor. Vi kräver upprättandet av
en sträng internationell kontroll för att säkra detta förbuds
efterlevnad. Vi anser att den regering som först använder atomvapnet, mot
vilket land det vara må, skulle begå ett brott mot mänskligheten och
måste behandlas som krigsförbrytare. Vi uppmanar alla människor
av god vilja i hela världen att underteckna denna appell.”
Det var en utmärkt text. Det är en utmärkt text. Jag kunde inte vara
mer överens om kraven. 500000000 människor i världen sades ha
undertecknat den. Men på den tiden var Förenta Staterna starkare än
Sovjetunionen i kärnvapen. Alltså stöddes appellen av Sovjetunionen
och bekämpades av Förenta Staterna. Hela propagandakampanjen
mot appellen gick ut på att den var ett sovjetiskt utspel. Kanske var
den det ty när Sovjetunionen väl lyckats utveckla sitt kärnvapen
försvann Stockholmsappellens enkla krav som genom en fallucka.
Men visst har kraven förblivit riktiga. Den som idag ställer dem på
detta enkla sätt och kräver totalt förbud och inspektion kommer i
konflikt med såväl Sovjetunionens som Förenta Staternas
propagandamaskiner. Man kan dra en lärdom av detta. Vi var många som
uträttade ett stort arbete med denna appell. Det var faktiskt - även
om man borträknar Sovjetunionen och Östeuropa och Kina där folk
kan sägas ha utkommenderats - många hundratusen människor som
gick runt i trappuppgångar världen runt och knackade dörr och
diskuterade det ovillkorliga förbudet mot atomvapen. Denna agitation
tycktes inte på något märkbart sätt ha förändrat Förenta Staternas politik.
Och - vad betydligt intressantare är - Sovjetunionen i vars intresse
det låg att stärka denna kampanj sålänge dess atomvapen var svagt
och outvecklat släppte sedan helt kampanjens krav och bytte politik
utan att ett ögonblick bekymra sig om alla de hundratusentals
fredsaktivister som knackat dörr. De räknades inte.
Jag vill inte säga att vi lät oss luras. Kravet var riktigt och har så
förblivit. Men det hade varit bättre om vi sett de verkliga
kraftförhållandena och insett att Sovjetunionens ledare tillfälligt utnyttjade ett
folkligt riktigt krav i sitt eget spel. Vi gjorde inte en tillräckligt grundlig
analys. Även om man på den tiden inte talade om supermakterna utan
mer om ”kommunistblocket och den fria världen” eller ”de
socialistiska staterna och världsimperialismen” beroende på varifrån man såg
dem så grundades vår analys på att världsfreden var en fråga om fred
mellan supermakterna. Det var också därför vår agitation blev utan
verkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
