- Project Runeberg -  Skriftställning / 13. Den trettonde /
156

(1968) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konflikter. Fullständigt kan den inte uttrycka detta. Och filmen har mer
begränsade möjligheter än annan konst.

Man kan alltså välja att vända sig från eliterna, de privilegierades lekare
och söka tala till massorna. Målsättningen är revolutionär. Men konsten
kan dock icke nå längre än att bli socialt kritisk.

I ett land som Sverige kan jag som konstnär säga att detta är min
målsättning utan att därför omedelbart hamna i fängelse. I andra länder är det
svårare. Där tvingas konstnären att tiga även i församlingar. Då detta kan
sägas måste det också sägas. Ty utan det klara ställningstagandet för den
sociala revolutionen, för världsrevolutionen, för det fattigas och
förtrampades rätt mot de privilegierade i alla länder, utan detta blir konstnären
inte bara begränsad av det kapitalistiska samhällets ramar utan också dess
lydigt lekande tjänare.

Den inledning jag verkligen höll har tryckts i ”Skriftställning 1” s. 75-78.
Skälet till att jag hade förberett två olika versioner av inledningen kommer
jag inte ihåg. Troligen var jag osäker på publikens nivå och valde en
enklare text när jag kom till Uppsala och kunde bedöma den.

Om skrivandet

KOMMA har frågat mig: ”varför skriver du inte längre?” Jag antog att
man menade: ”varför diktar du inte längre?” Nog kunde jag svara att jag
skriver; att jag diktar. Hade jag publicerat ”Sommarsägner från folket
efter oss” i KOMMA i stället för i AB (7-8-66) så hade de därmed förändrat
karaktär från ”ickekonst” till ”dikt och konst”. Jag kunde också svara
med att tala om språk och språkbehandling. Det som skiljer mig nu från
mig förr; det som skiljer mig från ”diktare” är icke att jag har ett sämre
språk. Själv menar jag att mitt språk är mer medvetet. Min motvilja mot
många ”litterära” grundar sig på att deras språk är slappt. Deras slappa
språk är ett uttryck för den brist på medvetenhet som får dem att dela upp
skrivandet i ”konst” och ”engagerad dikt”.

Jag kunde också svara med att hänvisa till vad jag sagt och skrivit om
diktarens uppgift (roll). (”Skrivandet som medveten verksamhet” FBT nr
4-66 och Tiden nr 9-66 S 1: 197. ”Det vulgära seendet” BLM nr 9-66) Att
jag hänvisar är inte ett utslag av fåfänga; men jag avskyr omtuggning.
Varför än en gång formulera det jag redan formulerat?

Men om jag tar frågan på allvar så ställer den mig inför ett svårt
personligt problem. Ett jag ofta sökt dölja för mig själv. Det är dock inte person-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:12:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skrifts/13/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free