Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sportigt friskt solbrända) parter och varken horhus eller fyllekrogar.
Och stolt visade politikern för två generationer sedan den
nyöppnade tunnelbanestation där dagens arbetslösa ungdom nu pissar
mot det spruckna konstnärliga kaklet och ropar:
— Skit i helvete!
Det är inte så roligt att skämta om Sverige som utlänningarna
tror. Det är till och med svårt att skriva om det. För den som varit
med en tid tar det emot. Det är ju vad vi alla ännu på fyrtiotalet
hoppades och trodde på, det som skulle bli oss en framtid och som
var morgondagar vilka sjöng, som ungdomarna nu slöpissar mot.
Och de gör inte ens uppror. Hur skulle de kunna det? Det finns inga
organisationer utanför staten. Vart de än vänder sig står en
fritids-konsulent eller en ombudsman betald av AMS och lurar på dem.
Tar hand om dem. Leder deras verksamhet. Partierna är statsorgan
som sysslar med opinionsbildning och medlemsvård på statsanslag.
Organisationerna är statligt eller kommunalt församhälleligade.
Till och med frimärkssamlandet är samhällsarrangerat. Nämnden för
stöd åt frimärkssamlande (Fack 105 00 Stockholm) handhar det
organiserade frimärkssamlandet och betalar 252
frimärkssamlarorgani-sationers verksamhet med 1 700 000 kronor. Varje sammanslutning
utanför statskontroll och kommunalkontroll är gjord omöjlig. Vad
finns då annat för den arbetslösa ungdomen att göra än att pissa på
framtidsskiten som spruckit och flagnat redan innan de fötts? När
de pissat färdigt släpper de en brakskit in mot det förflutnas framtid
och vaggar sedan därifrån med ölmagarna framför sig; slörapande.
Den nya framtiden blev till Stockholms City och folkhemsdrömmen
blev till den stat vi nu lever under. Och ingen möjlighet till
förändring tycks verklig.
Men hur var det den började denna vår nu ohjälpligt spruckna
framtid? Det är mer än femtiofem år sedan. I Andra kammarens
remissdebatt den 18 januari 1928 hade Per Albin tagit upp parollen
om folkhemmet. Nu fick han partiet bakom sig. Det var den fjärde
juni år 1928 som Social-Demokraten rapporterade från det
socialdemokratiska partiets trettonde ordinarie kongress vilken öppnats
dagen innan. I ingressen till referatet hette det:
”Social och ekonomisk demokrati skola göra klassamhället
Sverige till det goda folkhemmet.”
Ty i sitt hälsningsanförande hade partistyrelsens tillförordnade
ordförande Per Albin Hansson bland annat yttrat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
