Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åt helvete med den sköna litteraturen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åt helvete med den sköna
litteraturen!
Nu stinker det åter femtiotal om den officiella svenska
litteraturen. Eller tjugotalsidyll. Eller nittiotalsinkrökthet. Den är
skön igen. Sådär lite åmigt grönskimrande. Den är skapt för
Svenska Akademien och BLM. Ett nytt akademiskt matlag
skall hjälpa varandra fram till trygga mathoar och den
officiella litteraturen blir åter en seminarieprodukt. En dödfödd
akademisk litteratur alltså skönt tångförlöst ur textmassor
vilka dragits fram ur texter vilka förlösts ur texter som möglat
ända bort i sjuttonhundratalet. Ugh!
Åt helvete med denna sköna litteratur! Lägg undan den.
Inte ens katten mår bra av den. Den är ankommen.
Det finns en verklig litteratur vars språk formas i den stora
folkliga traditionen och som vrider upp verkligheten till
tydlighet och synlighet.
Tag Ivar Lo-Johansson till och som exempel. Nu har han
gett ut en volym som han gett titeln Dagbok från 20-talet. Den
innehåller hans fyra första tryckta böcker: Vagabondliv i
Frankrike, Ne der stigen i dödsriket, Kolet i våld, Mina städers ansikten.
Detta är litteratur. Stor svensk litteratur. Men de fyra
böckerna tillhör inte den sköna litteraturen. Det går därför heller
inte att slå upp dem och börja läsa och mena att det här är
texter som fötts ur akademiska texter vilka avlats av texter
som fötts ur texter som har sina textfader i senmedeltidens
Sorbonne.
Ivar Lo-Johansson skriver inte skön litteratur; han tillhör
den stora traditionen; den realistiska. Den kan vara både lärd
och folklig och den ekar i hans ord som den ekar i
verkligheten runt oss. Läs:
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
