Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den student som i dag klämmer en flaska tomatketchup i
ansiktet på en expedit och de av hans kamrater som skrattar åt
detta eller som urskuldrar detta, de uppträder alla så som de
nuvarande hovrättsråden och envoyeerna gjorde på den tid de var
unga studenter och roade sig med att kvadda brackor. Men
ket-chupklämmaren och de skrattande kommer inte att bli
hovrättsråd och envoyeer. De har inga relationer. De kan inte komma
fram i karriärerna. De uppträder i en bestämd studentikos
tradition; men då verkligheten har förändrat sig och traditionen
förblivit har traditionen själv förändrats genom att förbli densamma.
Nu är den uttryck bara för deklassering och lumpenproletariat.
Därur växer fascism. Det är därför det är absolut nödvändigt att
göra upp med resterna av den slafsiga studentikosa traditionen.
Det är den studentikosa traditionen — inte den folkliga —
som är anti-intellektuell. Det intellektuella arbetet är arbete,
det kräver — som alla arbeten — ihärdighet, självdisciplin,
ansträngning. Böckerna är verktyg. När man behöver ett språk får
man lära sig det.
Själv arbetar jag sedan många år vid skrivmaskinen och
bokhyllan. Jag har aldrig märkt annat än att arbetande människor
hyser respekt för mitt kunnande liksom jag för deras. De kräver
av mig att jag skall kunna mitt yrke. Ibland säger man till mig:
— I den biten har du allt fått ihop det bra.
Och det är en riktig kritik; den visar att den talande förstått
och respekterat skrivandet.
I Uppsala har det läremot hänt mig att man fnissat lite och
sagt:
— Du är som alla andra autodidakter; du tror att det är
nödvändigt att läsa så där mycket.
FIB/Kf nr 9 1972
Stycke skrivet den trettonde denna månad
— Har du tagit in smöret?
— Det står bredvid dig.
— Var då?
— Under tidningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
