Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med tysk effektivitet. Är det det som de nya lagarna mot
demokratin i Västtyskland förbereder? De rör ju inte vid Kremls
agenturer. En sådan rysk-tysk pakt i Bismarcks och det gamla
Preussens anda skulle bereda oss ett ohyggligt öde.
Allt detta är frågor folk grubblar över. Det är frågor vi känner
ångest inför. Men den ångesten botas inte med piller och för den
hjälper varken präst eller läkare. Den är en förnuftig ångest inför
verkliga faror och den bör leda till politisk handling.
Men jag ser inte mycket till sådan politisk handling på
vänsterkanten. Där uppträder man som om vi fortfarande levde på
femtiotalet då det gällde att stå Förenta Staterna och A-pakten
emot. Det är som om vänstern inte märkt att världen förändras
och tiden byter skinn. Därför går vänstern i våra länder sådana
katastrofer till mötes som i det norska valet häromsistens.
Att den grupp som kallar sig ”Norges Kommunistiska Parti”
reducerades till några promille har inte med vänstern att göra.
Den utgör - i likhet med ”Arbetarpartiet Kommunisterna” i
Sverige - en ren agentur för Moskva och är lika mycket vänster som
Quislings ”Nasjonal Samling” var nationell.
Men allt det som annars kallar sig vänster och som sedan länge
spelat en viss roll i norsk politik sopades nu undan till sekt på
samhällets utkant. Det beror inte på att dessa personer inte
menade väl. I vissa fall tycker jag också att en del av dem har rätt. Men
på de enkla och raka och ångestfyllda frågor det överväldigande
flertalet norrmän ställer sig om den egna nationens möjlighet att
överleva det kommande kriget; om huruvida Förenta Staterna
verkligen kommer att uppfylla sina fördragsmässiga förpliktelser;
om vilken politik som nu är den rätta förmådde ingen del av
denna vänster ge trovärdigt svar. Några talade som om det
fortfarande var 1950 då frågan gällde Norge ut av NATO och inte som
nu hur Norge kan försäkra sig om att det verkligen kommer hjälp
från NATO. Andra gav allmänt suddiga och fredsälskande svar
och åter andra gav rena och revolutionära svar som bara hade den
nackdelen att de inte verkar vidare tillämpliga i det nu aktuella
krigsfallet.
Därtill kom något annat. Det gällde det hemliga materialet och
det sätt på vilket de många avslöjandena gjordes i Norge inför
valet. För att få perspektiv på den frågan bör vi se på vårt eget
handlande under IB-affären.
Vi har aldrig gjort någon ordentlig utvärdering. Om inte annat
så visar fallet Norge att det är hög tid för oss att göra det. Jag
menar att vi gjorde ett par allvarliga fel när det gällde publice-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
