Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen av IB-materialet 1973, att vi lät oss bli utnyttjade som
brickor i ett spel.
I början av sjuttiotalet hade ”Palmes pojkar” kommit till
övertygelsen om att SAP:s gamla kontakter med CIA och med Israel
hade blivit en politisk barlast. Det som nyss tyckts ge stadga hade
blivit en belastning. Det gällde för dem att oskadliggöra dessa
kontakter och upprätta nya kontakter såväl österut som med
arabstaterna. Det gällde samtidigt att göra detta på ett sätt som
inte skadade rörelsen och som inte kom att leda till en djup
förtroendekris inom den egna apparaten.
Exemplet med Gunnar Adler-Karlssons doktorsavhandling där
hemligstämplat material om regeringen Erlanders
grundlagsstri-diga beslut om allians med Förenta Staterna i dess handelskrig
mot öststaterna under femtiotalet kunnat publiceras genom
vetenskapliga kanaler och på så sätt politiskt desarmerats visade att
det var möjligt att genom en viss typ av avslöjande läckage från
den inre kretsen säkra den egna politiken mot verkliga angrepp.
Vi såg inte detta spel tydligt nog. (Senare skulle Geijer med
falska uppgifter och lögnaktiga påståenden i den s k
”sjukhusaffären” i Göteborg fortsätta politiken att skydda rörelsens illegala
parallellpolis då genom att skjuta SÄPO framför sig.) Kärnan i
våra avslöjanden: att regeringen drev en olaglig och direktstyrd
parallell poliskår som med brottsliga metoder infiltrerade och
bevakade alla (alltså inte bara ”vänsterns”) organisationer på
partichefens direkta uppdrag och inte bara bevakade och infiltrerade
dessa organisationer utan även till partichefens politiska nytta
provocerade olagligheter ... den kärnfrågan blev undanskymd.
Palmes pojkar räddade så ”SAPO” och våra felriktade angrepp
drev de hederliga funktionärer som lurats ingå i denna olagliga
och brottsliga politiska parallellpolis att förhålla sig lojala med
apparaten. Därför förmådde vi inte skapa den verkligt breda
opinion till demokratins försvar som varit vår skyldighet.
Dels kom tidningen att okritiskt publicera de uppgifter som
”SAPO” försåg oss med i desinformationssyfte och undergrävde
därmed tilltron till de för svensk demokrati ödesdigra fall av
politisk korruption och maktmissbruk vi verkligen kunde avslöja
och belägga.
Sludigen kom tidningen även att publicera material - som det
om Försvarets Radioanstalt - som inte bidrog till att avslöja någon
mot svenska medborgare eller svenska intressen riktad hemlig
politisk verksamhet utan blott skadade legitima nationella
försvars» och säkerhetsintressen. Vi gjorde inte skillnad mellan vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
