Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skadade och vad som inte skadade folkets intresse. Detta bör
sägas. Det bör sägas i Folket i Bild/Kulturfront.
I Norge upprepade man nu år 1977 samma fel fast i större
skala. Jag menar att vi bär en del av ansvaret. Vi borde självkritiskt
ha granskat vårt eget agerande under IB-frågan. Då hade man i
Norge kanske kunnat undvika fallgroparna. Ty dels lät vänstern
där sig och sina tidningar utnyttjas för att ”oskadliggöra”
makthavarnas förflutna på samma sätt som SAP utnyttjade oss för att
”befria” sig från sitt femtiotal. Dels lät vänstern lura sig att
publicera uppgifter som om de tjänade något intresse enbart tjänade
ryska intressen mot Norge.
Nu kan det sägas att det inte är hövligt att skriva på detta sätt
om vänner i ett grannland. Hade det gällt att blott ta exempel så
hade jag nöjt mig med våra misstag under IB-affären.
Men Norge och Sverige är grannländer. Den sovjetiska
uppladdningen riktar sig mot oss bägge. Den norska vänsterns
oförmåga att ge klara och enkla och trovärdiga svar på det norska
folkets berättigade frågor om Norges nationella existens blir ett
hot också mot oss liksom vår oförmåga att öppna en egen
försvarspolitisk diskussion på vänsterkanten i Sverige ökar hotet mot
Norge.
FiB/K nr 19 1977
Den avgörande frågan
Nu har Pierre Daix givit ut sin politiska självbiografi. (”J’ai cru au
matin”, Robert Laffont, Paris 1976.). Det är en mycket viktig bok
som - såvitt jag vet - inte blivit föremål för större uppmärksamhet
i Sverige.
Det kan tyckas märkligt ty just Pierre Daix är en av de
europeiska intellektuella som utövat det största inflytandet inom
akademiska svenska vänsterkretsar. Just de som nu tiger om honom har
formats av honom. Antingen har de gjort det direkt genom att
läsa hans essayer och följa debatten i ”Lettres Frangaises” eller
också indirekt genom att påverkas av svenska kritiker och
debattörer i hans efterföljd sådana som P O Zennström.
Egentligen är det dock helt följdriktigt att det nu tigs om Pierre
Daix. Ty dessa som påverkats direkt eller indirekt av honom
fungerar nu som lektorer, kulturredaktörer, kända kritiker; men
trots att de talar om öppenhet och spännande tankar och skapan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
