Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådan är bilden. Kvinnorna som kommer från våra länder och
planteras om i denna lyxmiljö utvecklas inte, de degenerar till
grönsaker. Lyxgrönsaker.
Här nere har jag för första gången stött på strindbergska
kvinnor. Ty härnere är deras situation liknande den som var
aderton-hundratalsöverklassens kvinnors. Det är en hemsk situation ty
den visar hur stäckta, hur hämmade i sin utveckling till människor
och mogna kvinnor de måste ha blivit i sina hemländer. Jag
brukar se på dem där de går, välansade och välputsade,
funk-tionslösa och inte ens känslokrisande och jag undrar över deras liv
och över deras tankar, och om de överhuvudtaget tänker.
Här har man tagit ett ganska representativt urval kvinnor ur
medelklassen och ”den nya medelklassen” och gett dem möjlighet
att utveckla sig i full frihet - och man finner att de alls inte förmår
utveckla sig, att de tvärtom än starkare drar över mot
pseudode-bilitet och emotionell nedfrysning. Frågan blir därför egentligen
inte vad som sker med dem härnere i denna överklassmiljö, utan
vad skedde med dem som barn, som unga, för att så skada dem.
Stockholms-Tidningen 7.10.1961
Öst är öst och väst är bäst
Han är FN-expert, norsk kartograf som tagit ut sina first papers i
USA och som trots att adeln sedan länge är avskaffad i Norge bär
sitt familjevapen broderat på bröstfickan. Nu har han druckit en
del ty vi möts på ett party och det är min första kväll i Kabul på två
år. Jag flög in samma morgon.
- Du kan skriva, säger han plötsligt. Du kan skriva och du
skriver inte dåligt och folk tror på vad du skriver. Då är det
skamligt av dig att skriva så som du gör.
- Vad menar du? säger jag.
- Din bok om Afghanistan. Den var skamlig.
- Menar du att jag ljuger? säger jag. Är det inte sant det jag
skriver? Menar du det?
- Vad du skriver om britterna. Det är skamligt. Att ta upp alla
de krigen nu.
- Jag skildrade vad som skett.
- Sant eller inte sant. Det är inte frågan om det. Förstår du inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
