Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad sker då med dessa kvinnor från våra länder som planteras
in i denna miljö? Vad gör då dessa fd yrkesarbetande, dessa
universitetsutbildade, dessa fd hemmafruar när allt i hemmet
uträttas åt dem, när de inte ens behöver se till sina barn? Sorgligt
nog gör de ingenting. De accepterar sin nya roll som parasitär
överklass. Ytterligt få av dem visar något ökat intresse för barnen.
Befrielsen från hemarbetets tunga leder inte till ökad kontakt
med barnen. Tvärtom, de befriar sig även från barnskötseln.
(Vilket jag av andra skäl kan anse nyttigt för barnen - mödrar som
umgås mycket med sina barn har ju oftast en hämmande effekt på
dessas utveckling.) Inte heller leder denna nya ”frihet” till ökad
intellektuell aktivitet. Endast ett försvinnande fåtal, statistiskt
nästan obefintligt, använder sin tid till intellektuellt arbete. Några,
också mycket få, ägnar sig åt ”socialt arbete”, hittebarnshem,
spetälska e dyl enligt känt mönster från adertonhundratalet.
När man frågar kvinnorna hur de lyckas få dagarna att gå utan
arbete och utan intellektuell aktivitet får man sällan några klara
svar. Oftast tar de frågan blott som en förolämpning, svarar
därefter icke på tilltal. Ibland säger de dock att de ägnar sig åt att
övervaka tjänarna. De kontrollerar kockens räkenskaper, de talar
om för soparen hur man skall göra rent en toalett, de räknar
tvätten som tvättaren lämnar. Detta kan dock rimligtvis icke ta en
hel arbetsdag. Dessutom är deras kontroll oftast ineffektiv. Jag
som har haft hushåll i dessa länder så länge vet ju hur mycket de
luras och hur slapp deras kontroll är. Jag kan heller inte finna att
en universitetsutbildad kvinna skall se som sitt livsmål att hålla
efter tjänare och därmed spara tre eller två kronor om dagen. Så
lågt bör ingen värdera sin arbetskraft.
Deras dagar går lugnt och sävligt från det kaffet serveras på
morgonen, över bridgepartiet och lunchen och
eftermiddags-slummern, förbi cocktailpartyt till kvällen. De blir inte ens
alkoholister trots de rikliga möjligheterna. Deras situation tycks inte
pressa fram någon inre spänning. Deras män arbetar - ofta hårt.
Själva gör de ingenting. De reser till bergen när den heta tiden
kommer. Sitter på bergshotell bland andra sysslolösa kvinnor,
pratar, spelar bridge, sover. Älskare hör man sällan talas om,
endast ibland möter man någon hysterika som talar om sitt kön
och sin mans impotens - dock inte oftare än hemma. Och i båda
fallen har man samma skrämmande känsla av hennes piskade
otillfredsställda frigiditet.
Männen däremot muttrar förvirrat över kvällsgroggarna om
kvinnornas erotiska olust, deras huvudvärk och deras likgiltighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
