Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tungt att andas ty även denna vackra söndag var en dag i tortyrens
tid.
Det är inte bara en tid av våld och brutalitet i allmänhet. De
flesta epoker har varit sådana. Makten har alltid varit brutal. Den
har alltid uppträtt så som jag minns den från en natt i min
ungdom då jag övernattade på Växjö polisstation för att jag inget
husrum hade och man förde in en medelålders fyllerist. En liten
man med tunt grått hår och råttlika tänder i nerspydd
söndagska-vaj. Han skrek när man låste in honom i cellen bredvid min. Han
skrek och skrek till dess att två unga konstaplar låste upp
celldörren. Jag hörde dem gå in. Sedan hörde jag deras slag. Dova, lite
smaskande ljud. Han kved. Sedan tunga dunsar mot väggen.
Därefter gick de. Låste celldörren efter sig och det var helt tyst i
arresten. Detta våld har varit maktens kännemärke. Mot det har vi
också organiserat oss och strävat efter framtidssamhället - det
utan brutalitet. Det mänskliga.
Men tortyrens tid är icke en tid av våld i allmänhet. Det är den
samhälleligt organiserade omänsklighetens tid. Det är fascismen i
Italien. Det är nazismen i Tyskland. Det är liken av torterade och
mördade algerier som flyter upp i Seinen. Det är Beria i Sovjet.
Och ibland verkar det som om gårdagens torterade blir
morgondagens torterare. Den verkliga pikareskromanen om vår tid skulle
få Grimmelshausen att framstå som författare till
söndagsskolebe-rättelser om den goda gamla tiden.
Det är lätt att säga att människan är ond, att alla bär vi en
torterare inom oss. Det är lätt ty det är falskt då inte alla blir
torterare och inte ens de som blir det blir det annat än i vissa
situationer. Tortyren kan aldrig urskuldas mänskligt moraliskt.
Men tortyren som tidsfenomen måste förklaras.
Man kunde säga att hela den liberala världen från före första
världskriget brutit samman. Vi accepterar icke blott pass och
visum, vi accepterar brevkontroll, telefonavlyssning,
personförföljelser. Och vi tar tortyren nästan för given. Den hör till. Varför
skulle vi inte göra det? Vi som aldrig upplevat en annan värld.
Men den liberala världen var geografiskt begränsad till några fä
rika länder i Nordvästeuropa och Nordamerika. Den var socialt
begränsad till de rika, de bildade. Den vilade på det brutalaste
våld ute i kolonierna. (Där fanns tortyren - den som så önskar kan
läsa Mark Twains upprörda och upprörande kongoskildring
”King LeopokTs Soliloquy.) Den vilade på utsugning och förtryck
av de egna folken.
Den världen har nu sprängts. Och det var ingen explosiv för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
