Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandling som på en dag förvandlade forntid till framtidssamhälle.
Så drömde man kanske en gång i ungdomsklubbarna på tiotalet,
men verkligheten blev en annan. Man drömde inte fel - men man
drömde i förkortat perspektiv. Det gamla störtades inte i gruset
över en natt.
I kampen för privilegier och besittande kämpade det gamla
bittert och våldsamt. De liberala illusionerna sprängdes och det
nakna våldet behärskade många stater i Europa. Tortyren blev
salongsfähig. Och det blev inte en utveckling och en rätlinjig
förändring. Det blev ett komplicerat spel av sociala, nationella, ja
även religiösa krafter och tortyr födde tortyr och nu efter det
andra världskriget slog vågen tillbaka från kolonierna in i
moderländerna och mitt i Frankrikes hjärta blev tortyren en
verklighet. Det är en blodig förlossning.
Låt oss inte ha några illusioner. I de fattigaste och de mest
förtrampade länderna, de på det godas sida, även där togs
tortyren i användning och nu i mitten av seklet, nu när frigörelsen
ännu inte är fullgången vore det grymt felaktigt att bedöma
världen blott ur synvinkeln om det goda är gott. Ty även det goda
tvangs ont.
Och även om under ideala förhållanden människans frigörelse
kunde ske utan våld och ondska vet vi dock att förhållandena inte
är ideala och när man ser det oerhörda lidandet, den djupa
misären och ser hur mäktiga de mäktiga ännu är då vet man att
det vore illusion att tro att tortyrens tid är ute.
Vi lever i den stora världsomvandlingens tid. Det innebär att vi
lever i den smärtsamma förlossningens tid. Jag föddes när den
redan var på väg och jag tvivlar på att jag kan leva länge nog att se
den fullbordad. Och jag inser att skeendet kommer att bli långt
och motsägelsefullt och att i kampen om makten, kampen om
människorätten, alla människors hela rätt, kommer hatet och
våldet att slå ut kanske än bittrare. Samtidigt vet jag att
världen dock går framåt, att tortyren och våldet och det vita hatet är
på väg bort. Jag ser inte bara tortyren men också kampen mot
tortyren. Ty människan vill icke tortyr. Och jag ser hur i Sovjet
Beria är död och hans system krossas. Men jag fruktar också att
ny bitter kamp på nya fält kan föda ny människonedvärdering
i kampen för människovärdet. Det är bittert att leva i tortyrens
tid om än kommande generationer avundsamt säger att man
levde i den stora tiden då människan befriade sig och blev
människa.
Men det finns ingen väg tillbaka. Och funnes en väg tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
